Sen då det är dags

Jag har alltid haft väldigt svårt att lämna ifrån mig ansvaret vad gäller hem, barn och djur åt min bättre hälft då jag själv inte är hemma. Så har det alltid varit och ja, det kommer kanske alltid att förbli nåt jag bär med mig genom livet.

*

Det är inte så att han inte skulle klara av att sköta det som skötas skall, men vissa saker bara blir ogjorda eller halvskötta om jag inte påminner om saken. Och hur påminna då man inte är på plats?

*

Tja, det låter lite banalt, visst skall en vuxen karl klara av att hålla barrikaderna, men en av orsakerna är säkert att han är bortskämd med att inte behöva "tänka" utan bara göra enligt order då jag är hemma och ser kanske inte därför oenligheterna. En annan orsak är helt klart hur saker och ting skötts hemma då han själv var ung dvs. ingen egentlig skillnad hur det ser ut eller var man lämnar sina saker. Men helt klart är först nämnda orsaken den som styr mest just nu.

*

Jag fundera allra mest på hur det skall gå med hundvalpen, han är mammig så det förslår, pappa är värd någonting endast då mamma är på plats, fast det kan ju vara bara bra att de får vara sinsemellan nu sen då jag är på BB och får reda sig själva. Men pappa vaknar inte heller på natten då valpen måste ut ifall mamma inte väcker honom och det är ju redan i sig själv ett stort problem. Vi har en bra början nu då valpen väcker en och vem vill ha sängen i kissad / i kackad?

*

Problem nummer två: vi kan inte ha valpen ensam hela dagen instäng i skötrummet, men hinner min bättre hälft hem, kommer han ihåg att han måste hem under dagen? Han är nämligen så fördjupad i sitt jobb  och går så på högvarv att jag inte alls skulle bli förvånad om han såg på klockan och hups den är redan 15.30, hups-hups jag har inte ens hunnit hem....

*

Problem nummer tre: valpen äter allt han kommer över. Då det blir tyst vet man att han har fått tag på nåt och då gäller det att snabbt som bara den hitta honom, få tag på honom och ta det av honom innan skadan är skedd. Men det reagerar inte karlafolket på här, är det tyst är allt ok, no problem ifall jag inte uppmanar dem att kolla upp saken. Ser min man på tv och sonen sitter vid datorn kunde taket blåsa av utan att de reagerar....

*

Vad gäller matlagning, diskning, städning, bykning osv. ids jag inte ens ta upp här, det får de sköta enligt bästa förmåga och bara kåken är i någolunda skick då vi kommer hen med Lillan så ok, för jag tänker inte börja med att städa undan här, no way! Men det blir nog bra skulle jag tro, det behöver jag säkert inte göra...om jag inte vill :) Jag kan ju alltid be att någon annan gör det i så fall :-D

*

Så, problemen jag tampas med rör sig som sagt kring vår lilla Terminator, som jag enligt min man skämmer bort alldeles otroligt, men det vill jag inte skriva under, envis som jag är :) Ja, eller kanske lite... men det hör livet till, vem vill inte bli ompysslad och bortskämd ibland?

*

Kanske det mesta av oron finns bara i mitt huvud, gör antagligen gott att släppa taget, men det är inte alltid så lätt...inte då man hållit i trådarna så länge. Men som sagt, då det är dags hoppas jag att allt går bra här hemma... Och man KAN ju fråga sig om jag i det skede har en hel del annat att tänka på :))