Midvinter

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken. Endast mamma och Roope är vaken.

*

I natt då vi vart ut på nattkissning var känslan just den här. Fullmånen lyste, det var tyst, stilla och endast vi som stod ute i den vita, kalla trädgården. Miinas lykta lyste och värmde upp en liten, liten del av världen, men annars var det enbart trädens höga och hårda "köldknäppar" som  fick en att rycka till nu och då.

*

Det slog mig just då att man faktiskt kunde ha gjort en nattlig tur ner till floden utan belysning över huvudtaget, så ljust var det ute. Mycket varmt klädd och i gott sällskap skulle detta ha varit ett äventyr i sig, vandra ner dit och kanske se floden ännu en sista gång kämpa innan den ger efter och innesluts av isens skyddande täcke. Kanske man också skulle ha fått se en skymt av Mårran som vandrar så ensam där ute?

*

Men vi stod ute en liten stund, så länge att Roope fick gjort sina bestyr, efter det var det dags att igen krypa ner under det varma täcket och drömma sig bort till varma sommarminnen, medan min man sov djupt brevid och Lillan svängde sig lojt i magen....

*

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma.

Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken. Nu är endast tomten och Mårran är vaken.
*