En morgon som alla andra

Lördagsmorgon.... den har vi redan länge associerat med "guuud va skönt, sovmorgon" eller "tänker bara ligga och mysa i sängen" -stil. Till stor del beror det på att barnen är så stora att de tänker likadant, hundarna har också klarat sig några timmar extra ifall man själv sovit lite länge. Har vart så härligt med veckoslut.

*

Imorse var det dock väckning 07, valpen hade nog ingen aning om ovannämnda saker, han behövde både ut och var hungrig och hoppade på som en liten jo-jo här i sängen. Min bättre hälft steg upp för att föra ut honom, smyga ut vill säga, så vi kunde fortsätta i god "guud, vad skönt, sovmorgon"-anda, men det lyckades inte.

*

Storhunden, som annars är stendöv, var mycket medveten om vad som var på G och ville även han ut och definitivt ha mat, så det var bara att köra rumban till slut. Hundarna ut, morgonmål och efter det ville valpen absolut inte veta av "mysig lördagsmorgon" utan det var dags för bråkas, retas, lekas, få sig en omgång av båda gamlingarna, söka skydd i mammas famn, kacka en sväng och till slut, krypa ihop i sängen, mätt och belåten.

*

Min man, stackarn, hade ändå, kanske just på grund av detta, stigit upp med fel fot före och svor tyst för sig själv över att han inte kunde sova då han "för en gångs skull  hade möjlighet till det". Men man kan ju fråga sig vem som kan sova då farten är denna och det var antagligen det han också tänkte?

*

Jag konstaterade att det är säkert en av orsakerna, så här psykologiskt sett, till att man blir mammaledig innan bebisen kommer; alla morgnar är likadanna, finns inga sköna lördagsmorgnar längre, de rullar på, bra elller dåligt oberoende av vad dagen heter. Liksom valpen lär nog inte Lillan bry sig alls ifall det är lördag, måndag eller torsdag och nu har också jag fått den mentaliteten inbankad eller rättare sagt insmygen i ryggraden.

*

Men jag har full förståelse för min bättre hälft, så jag steg upp, gjorde morgonmål, surfade på nätet och bestämde mig för att pigga upp hans morgon också, förde morgonmål på säng, nu sover han brevid mig, mätt och belåten, liksom valpen.

*

Kanske detta ändå, trots allt är en skön lördagsmorgon, fast den droppade in lite senare än "normalt"? Själv tänker jag krypa ner under täcket, läsa en stund och sen sova lite, precis som jag gjort de flesta morgnar under de senaste veckorna, denna morgon är trots allt en morgon som alla andra.