Släkt och vänner

Sitter och ser på Synnytyssairaala som är filmat i Amerika. Programmet är kanske inte det bästa då man skall föda inom en snar framtid, men jag har envist hållit fast vid att jag vill se det ifall jag råkat på den kanalen då programmet visas.

*

Vi konstaterade dock att det där med att ha hela släkten och en massa vänner med under förlossningen inte riktigt vore vår grej. För herregud hur det är folk med inne i förlossningssalen, i allafall i det här programmet (kanske just därför?). Ok, inte då det är frågan om kejsarsnitt, men vanlig förlossning.

*

Det sitter och står människor precis överallt, alla är på sätt eller annat involverade i själva förlossningen, uppmuntrar kvinnan att krysta då hon får sammandragningar, tittar henne rakt upp i grenen, en del gråter, andra grinar illa, vissa är där för att de måste (karlarna) och så finns det då mommon / fammon /äldre människor som säkert vart med om otaliga förlossningar för de ser rätt uttråkade ut...

*

Min mor var, förutom sonens far, med då sonen föddes för 14 år sedan.  Det kändes helt rätt i den situationen, hon var ett stort stöd för mig. Till en del var det säkert frågan om en inre osäkerhet som min ålder förde med sig, men var nog också en trygghet att ha henne där och säkert en unik upplevelse för henne.
*
Nu måste jag bara skratta för jag minns ännu denna dag då jag hade fått första dosen ryggmärgsbedövning och hade antagligen inte gått lång tid innan jag ville ha mera. Då sa både sonens far och min mor att försök stå ut ännu en stund så tar du den sen och jag fräste/vrålade (minns inte ljudnivån) att "jag vill ha den där satans sprutan NU och inte SEN"!! Och jag fick den faktiskt :)) Det hände säkert en hel del annat också jag inte kommer ihåg.....så "unik" händelse för min mor då....

*

Men idag, 14 år äldre, förhoppningsvis mognare, i ett annat slags förhållande än då, känns det som om förlossningen är en väldigt intim upplevelse där enbart jag och min bättre hälft skall delta, är liksom bara vår grej där inga andra skall närvara, det är säkert lika som för dom flesta andra i samma situation.

*

Så ett helt fotbollslag av människor skulle inte riktigt passa in, knappast över huvudtaget i den finska kulturen. Undrar just vad de skulle säga på sjukhuset ifall vi kom instrosande med kanske 15 pers. i släptåg? Varken min släkt eller vänner är ju precis av den tysta sorten så vi skulle säkert få portförbud :)

*

Men så som det ser ut nu så är det bara jag som vrålar och häver ur mig osanningar denna gång och enbart min man och de hårdhudade barnmorskorna som får ta del i detta. Så ingen släkt och inga vänner med, tyvärr....de drar väl en lättnadens suck de också.