Livet

Och detta är då andra vardagen då jag inte är på jobb.... Nej skämt o sido, bli inte förskräckta, jag tänker inte skriva om alla de dagarna, i allafall på samma sätt som den första :)

*

Igår fick jag mig en tankeställare, vad gäller livet, vänner, tiden vi är given och mycket, mycket mer.... Det slog mig att vi alla mer eller mindre har saker att tampas med i vår vardag. Inte bara jag i min sorg över att förlorat min älskade Miina på så drastigt sätt eller över att min mans barn går det öde de gör till mötes, utan förhållanden som håller på att spricka, depressioner, barn som är sjuka, kära som kommit till ändan av sin livsbana.... och så mycket mer....

*

Ibland blir man blind inför andras bekymmer, orkar kanske inte ta dem till sig, orkar inte stötta så mycket man borde, finnas där då de behöver en... Men det betyder inte att man inte skulle bry sig om vännerna ifråga, tvärtom, lika viktiga är de som tidigare, lika värdefulla. Vissa gånger är man bara så uppe i sina egna problem att krafterna tar slut på vägen, man hinner och orkar liksom inte mentalt med allt man borde.

*

Jag är själv tidvist en pessimistisk skeptiker, som ställer många svåra rågor till Gud vad gäller livets mening, svär över orättvisa och den börda man är tvungen att bära. Varför? VARFÖR? Svaret han ger mig syns de gånger jag hittar små glädjeämnen i mitt liv, saker som får mig att le ens en liten stund trots allt skit som dalar omkring mig.

*

Livet fungerar så här, alla har vi våra kors att bära, jag önskar bara att vi kunde bära korsen tillsammans då de känns alltför tunga. Just idag känns mitt kors inte så tungt, jag bär det lätt och ledigt, men ditt kors har kanske fått mera vikt, då hoppas jag du låter mig hjälpa dig, ens en liten bit på väg.

*

Fast vi ibland irrar runt i dimman, har vi ändå varandra, det skall vi inte glömma!