Jag är ordenltigt nervös inför morgondagen, för hur det skall gå i rätten. Denna gång avgörs ju inte pojkens öde, men en hel del är det som skall gås igenom i allafall och vissa beslut skall göras redan nu.
- Hur, när och var skall vi /min bättre hälft få träffa pojken tills den riktiga rättegången är avklarad
- Hur omfattande skall kommande utredning vara, vad skall den innehålla, vem skall höras, skall det göras med hjälp av psykologer eller bara via socialen, hur är det med pojken
- Skall psykopaten och min bättre hälft höras och deras kapacitet att fungera som föräldrar utvärderas mer än normalt, dvs. med hjälp av psykologer
- Vad var det som fick oss att ta det här beslutet och inte lämna tillbaka pojken då det var överrenskommet, vilka faktorer ledde till detta drastiska beslut, hur illa ställt är det riktigt där hos dem
- mm. mm.
Kanske jag är mest nervös för att jag inte själv är på plats, att jag inte själv får berätta hur saker och ting har gått till. Nu menar jag inte att inte min bättre hälft INTE klarar av det, det gör han säkert, men det är väldigt jobbigt att gå här hemma och vänta att tiden skall gå, att någon skall ringa och berätta hur det gick.
Med tanke på att modern är helt sjuk, så kan slutresultatet bli vad för slag som helst. Vårt ända hopp är att domaren, som för övrigt har lång erfarenhet av vårdnadstvister och är en förespråkare för att barnen skall höras av yrkespsykologer, skall se igenom psykopatens fasad och göra rätt beslut.
Än en gång, håll tummarna!

0 comments:
Post a Comment