Ja, så var första rättegångs-sessionen avklarad, ni har säkert väntat på att få uppgifter om hur det gick.
Det var frågan om en mycket simpel rättegång, där advokaterna tex. inte korsförhörde den andras klient, inte heller fanns det vittnen på plats över huvudtaget.
Överenskommet blev i allafall hur pojken skall träffa sin far och vår familj, men det var så klart via strid som detta blev beslutat, eftersom enkelspåret absolut inte ville gå med på nåt över huvudtaget. Med tanke på hennes ursprungliga plan i somras då hon enväldigt bestämt att pojken skulle få komma hit endast under höstlovet och till nyår, så var det en märkbar förbättring då det blev bestämt att antalet träffar under hösten är 5 + jullovet.
ALLA träffar är dessutom fastslagna, alla resetidtabeller likaså, allt renskrivs av domaren...så jag undrar om enkelspåret kan slira undan nu igen?
Nå, vissa saker var så utopistiska att man inte visste om man skulle skratta eller gråta då man efteråt fick höra dem. Enkelspåret var nu tvungen att ge pojkens tel.nr. till min bättre hälft, pojken får ringa när han vill och hur ofta han vill....dvs. om han har telefonen med sig (ja, vi vet ju hur det det blir med den saken), MEN min bättre hälft han får inte ringa när han vill, utan bara under tre,redan nu fastslagna dagar under veckan och INTE efter kl 20, för då sover dom redan (in my ass!). Ja, man kan ju fråga sig va FAN DET baserar sig på, men så blev det.
Skrattade gjorde vi åtminstone då min bättre hälft och advokaten efteråt berättade hur de hade kompromissat om jullovet. Enligt ursprungligt avtal och förslag skall pojken komma hit den 29.12, men nej, DET gick INTE, för enkelspåret meddelade att de skall fira julen i Lappland, de har stuga reserverad redan och han kan komma först den 30.12. Ok, svarade vår advokat, då kan ni säkert köra via oss på vägen ner och hämta pojken hit, så behöver han inte åka fram och tillbaka? Njae, DET kunde enkel-pii-paa-pii-paa-ENKELspåret inte lova, för det var SEN också inte klart VAR de skulle vara på julen, stugan var inte bokad ännu....
Ja men, HUR ENKEL får man vara?!
Nu skall i pojken gå hos psykolog och höras där, föräldrarna får inte fråga var han vill bo, ej heller föra honom privat någonstans för att höras. Ja, vad gör man sen då ifall han meddelar att han INTE far hem....då är det bara att skicka iväg honom i allafall antar jag...om hon nu inte har misshandlat honom fysiskt så det finns bevis på att hon gjort det *suck*
Värst är kanske det att köerna och förhållandeutredningen räcker ett halvt år i den kommun de bor, det betyder att rättegången hålls i början av april, till dess bor han där, på gott och ont.
Domaren var i allafall verkligt bra, hon hade satt sig in i fallet till 110%, inte frågan om vi-gör-det-här-snabbt-nu-så-är-det-överstökat-mentalitet inte! Så lite hopp har vi om att det skall gå vägen. Enligt advokaten är chanserna fifty-fifty just nu, så inte SÅ illa, med tanke på att enkelspåret bobblade skit i rätten så mycket hon hann.
Nu återstår det bara att se om enkelspåret orkar leka superdupermamma i ett halvt år....och om dom kan hålla sig från att råsupa där hemma under den tiden... Låter nog som en VÄLDIGT svår uppgift, med tanke på hur det funkat hittills....
Ärligt sagt, hoppas jag att de mokar och sanningen kommer fram!
0 comments:
Post a Comment