Äppel

Som jag tidigare skrev så har vi ett litet äppelträd på gården som gett oss en hel del äppel med tanke på dess ringa storlek. Äpplena är dock så få till antalet att jag redan under några år fått mera utav min tidigare chef som har så mycket att de inte vet vart de skall göra av med dem. Ja, det kan säkert bli ett problem då träden bara dignar av äppel som mognar och sen trillar ner och ruttnar på backen ifall man inte är snabb med att ta bort dem. Och finns det mer än man själv behöver så vad göra?

I år tog jag i allafall själv kontakt och bad om att få lite och nu har vi en hel del äppel ute på terassen, bara att vräka i sig och njuta så mycket man hinner och ork och magen kan ta emot, allt från Valkea Kuulas till kaneläppel. En del skall jag klyfta och frysa ner, för vad är bättre en mörk höstkväll än en nygräddad äppelpaj med vaniljglass eller vaniljkräm?

Lite komiskt var det ändå att ex-chefen bar dem till jobbet därifrån jag skulle söka dem, men det drog ut på tiden pga. flunssa och min bättre hälfts glömska. Äpplena hade det dock inte långtråkigt, för en av arbetstagarna trodde de var till henne, så hon bar hem dem och skickade ett mess till chefen på kvällen och tackade för frukten....med den påföljd att hon fick bära dem tillbaka följande dag, de var inte alls till henne utan till MIG :-D

 

Jag tycker alltid det är nåt mysigt över detta, att känna äppeldoften då man kommer ut/in på terassen. Jag bara MÅSTE stanna upp och dra in den ljuvliga doften i näsan innan jag går vidare. Den får mig på gott humör, kanske det beror på att jag förknippar den med både hösten och julen.

Tack än en gång Tina för att du besvärade dig!