Vikten

Jag har alltid haft mer eller mindre problem med vikten. Den har hållits någolunda under kontroll ifall jag tränat regelbundet, ätit hälsosamt och hållit låg profil vad gäller godis, kakor osv. Rent ut sagt ett fy-fan-vad-trist-liv med andra ord....

*

Under de senaste, kanske 3 åren har jag haft about 5-10kg övervikt, beroende på var man anser att min idealvikt ligger, men jag har inte stressat upp mig så väldigt mycket eftersom min bättre hälft alltid tyckt att det skall "finnas att ta i" och jag, enligt mig själv, kunnat klä mig så att korvarna inte sprängt sig ut över byxlinningen (out of sight-out of mind-mentalitet).

*

Fast visst skulle det ha vart skönt med färre kilon, men som sagt, det har funnits större problem att tampas med.

*

Nu då jag väntade Lillan, gick jag upp 8kg. Själv var jag förvånad över att inga flere kilon bosatte sig på min redan mulliga kropp, men så klart tacksam över att slutsumman var så liten som den var. Träffade nämligen en bekant som också väntar, hon var väl i vecka 22 då jag var på slutrakan och hon var redan då större än mig och vågens visare hade stigit med över 15kg redan i det skedet.... så visst, än en gång...tacksam skall man vara.

*

Efter förlossningen har min stackars mage hängt och dinglat så till den milda grad att jag funderat på om den någonsin skall få sin forna form (läs: runda form) och den har därtill varit / är väldigt öm för beröring, så jag har trampat på i joggingbyxor precis hela tiden efter att vi kommit hem.

*

Men i fredags åkte vi hela familjen in till stan för att handla veckoslutets mat, främst så att även jag skulle ha en chans att komma ut bland folk och då ville jag sätta nåt annat än mina chabbiga joggingbyxor på mig. Så jag tog jeansen som suttit väldigt bra innan jag blev gravid, men herregud hur jag såg ut i dem... De hängde som lösa korvskinn och då först fattade jag att nu har jag nog gått ner betydligt mer än de 8 kg:n jag samlat på mig under graviditeten och till min förvåning visade vågen -13kg. Så jag fick plocka fram ett par jeans jag inte fått på mig under flere år, de satt som handen i hansken.

*

Min man blev mäkta förvånad även han, för han hade ju också sett mig enbart i lösa jogging- eller pyjamasbyxor (nej, han har INTE sett mig naken sen vi kom från BB, nej, vi har INTE haft sex sen dess :) under de senaste veckorna och tyckte jag såg bra ut, ni vet "skitsnygg röv" osv. Fast i samma veva konstaterade han att jag inte behöver gå ner mera i vikt nu sen...då finns det snart inget annat än skinn och ben kvar...

*

Men här skall det nog ammas about -5kg ännu om jag får bestämma och mjölken hinner till, sen är det ju en annan femma hur man håller den vikten utan att det bär iväg uppåt igen. Men den dagen den sorgen. Nu borde man bara få mera färg i ansiktet och håret fixat, så skulle man känna sig hur fräsch som helst :))