Ensam herre på täppan eller två i kåken?

Vår valp borde DEFINITIVT få en kompis att leka med.

*

Man märker nämligen stor skillnad på honom nu då han är ensam och då gamlingarna ännu fanns i huset. Ja, de var gamla och orkade inte leka med honom på samma sätt som en ung hund skulle ha gjort, men han sökte sig ändå till dem och kände nog en viss trygghet också då han fick krypa ner brevid någon av dem för att sova.

*

Ett annat orosmoment är att han aldrig skulle ha stuckit från backen då de var med ute, men ack hur gärna han söker sig mot vägen nu då han är ensam, det är ju där alla intressanta spår och lukter finns.... Vi vill absolut inte ha honom i en bur på backen då vi själva är ute och vad är det för liv att stå fastspänd i ett snöre någonstans? Antagligen finns det också lite jaktinstinkt i honom också, men den ska vi hoppas att inte bryter ut!

*

Och han antastar glatt både oss och gästerna med än den ena, än den andra mer eller mindre vilda leken, för vem skulle han ANNARS leka med?

*

Själv har jag vant mig med att ha åtminstone två hundar i huset, det känns faktiskt som om vi vore lite för få i vår "flock" just nu, så det kan nog hända han får en kompis i nåt skede bara allt blir lite mer rutinerat här i vår kåk.

*

Fast då blir det ju ett himla liv igen:

-Nej, skaaaa ni ta flera hundar nu igen, rääääcker det nu inte med bara en, huuuuur ska ni orka, tääääänkt hur mycket jobb det är oj, oj, oj, pust och stöööön, osv. osv.

Fan, det finns ju folk som har HUR mycket djur som helst och det går HUR bra som helst, kan ju inte vara hela världen om man har TVÅ hundar? Man prioriterar ju vad som är viktigt eller hur?

*

Fast skit samma, NÄR ha jag brytt mig om vad folk tycker och tänker? Jag gör nu ÄNDÅ som jag själv vill :-D 

*

Näpp, nu skall det kakkablöjsbyte här och sen iväg ut med hund och barn.