Förlovad

Hör och häpnad, nu har min mans ex FÖRLOVAT sig!!

*

Vi stod liksom fiskar på torra land igen en gång då vi hörde detta. Hon som inte kan binda sig vid någott eller någon, inte är kapabel till varken kärlek eller omtanke....hon har nu då tagit steget ut och gått och blivit ringmärkt.

*

Nu vill jag inte påstå att jag är avundsjuk, nej herregud. Jag önskar faktiskt att samarbete gällande yngsta sonen skulle börja löpa nu då hon hittat "den rätta", då hon gått vidare i livet och inte längre borde prioritera fitteri med sina ex via barnen....men en liten röst gör sig påmind någonstans långt inne: Ingenting blev lättare fast hon skaffade barn med sin förra man för några år sedan, tvärtom... så hur går det månne nu? 

*

Han därtill, den nya, lyckligt förlovade mannen, som festar otroligt mycket vareviga helg, från morgon till kväll, köper ut drickat och bjuder åt min mans underåriga son, skränar och ringer stup i kvarten då han är full....han är nog säkert bra både som "make" (skiter jag i), far till egna barn och som förebild åt min mans barn (skiter jag INTE i)...  Och som hennes mor (mormodern till barnen) sa då hon hörde detta: Just så, nu bär det av mot katastrofens rand i ännu högre fart... Känns lite otryggt faktiskt.

*

Meeeen, jag gratulerade henne via textmeddelande och önskade lycka till...för nu hade hon ju enligt sig själv hittat "mannen i sitt liv"...

*

Var fan skall man dra korset?