Ny gunga

Vi har burit en hel del på Lillan då hon varit rätt så gråtmild, men man blir trött i armar och rygg efter flere timmars kånkas och inget får man gjort så vi bestämde oss för att köpa "kantoliina" som vi nu har prövar använda i en tid.

*

Nå, ibland är hon helt nöjd med att ligga där, just då när hon vill ligga riktigt nära och känner trygghet av att vara tättomsluten, men emellanåt får hon raseriutbrått då man klämmer ner henne i den, för där är minsann trångt och det blir ganska varmt också... Och inte ser hon heller så mycket som hon velat då hon ligger där, det är inget kul då man vill vara med.

*

Så min bättre hälft bestämde sig för att nu skulle det införskaffas gunga som gungar av sig själv så kan hon ligga i den och följa med då vi grejar på. Den lär också vara bra för barn med magproblem då den gungar i en viss rytm (är skeptiskt till detta) och man man faktiskt använda den tills barnet är 18kg eller inte längre hålls fastspänd i selen. Man kan sätta den i sittläge, men också i liggläge och den spelar en massa klassiska låtar, det är bara att välja, samma gäller också farten.

Finesser, finesser, hur många som helst.

*

Själv gillar jag över huvudtaget inte manicker i plast med all världens färger, jag är en inbiten träleksaker-i-kvalitet-skall-det-vara. Typ Brio tågbana osv. men nu fick jag inte välja för gungan fanns bara i....plast och metall.

*

Då vi köpte "kantoliinan" fanns den ännu i en mycket neutral beige färg, men då sa jag nej, eftersom jag ville pröva på ifall förstnämnda sätt skulle hjälpa, men då min man några veckor senare, efter att vi konstaterat att duken inte riktigt fyllde alla våra krav, åkte för att köpa gungan fanns bara den röda, grälliga tingesten kvar. Och den köpte han.

*

Så nu står den i vårt vardagsrum, stor som bara den. I mitt stilla sinne svär jag över åbäket (har nog gjort det högt också), den passar absolut inte in här, färgerna får mig rent ut sagt att se rött....ja och röd är den ju....bland annat... *suck*

*

Men Lillan då? Hon är lika inställd till den som till "kantoliinan", hon ligger där ibland, då det behagar henne, men inte på långt när så ofta som ett snällt jag-finner-mig-i-allt-barn skulle göra (fast då hade vi INTE köpt den). Men min man ville ju bara väl, så kan ju inte klandra honom precis, han ville lätta på min börda, för det är ju jag som sköter ruliansen under dagarna.

*

Men så här oss imellan, jag säljer den direkt då den inte kan användas mer...om den inte är söndergungad av en vild unge i det skedet. Och jag får säkert programmera om min inställning till plastleksaker innan allt är klappat och klart....snart svämmar vi väl över av dem också :-D