Jag började på "savityökurssi" under förra hösten och fick blodad tand. Det var jätteroligt! Jag blev så begaistrad att jag också skaffade lera hem, gjorde i ordning ett arbetsrum så jag kunde arbeta ostört och inte hela tiden behövde fundera på om jag klottar ner eller inte. Jag gick alltså på dagskurs, men var även kvällstid till lärarens egen ateljé för att glasera och bränna de arbeten jag gjorde hemma.
*
I och med att jag började heltidsarbeta i mitten av december så kunde jag inte längre gå på kurs. Försökte fortsätta med att göra hemma och kvällstid göra resten i lärarens utrymmen, men det nya jobbet krävde så mycket av min tid och energi, att jag bestämde mig för att låta lerjobben bero.
*
Med ett stygn av sorg och vemod packade jag in leran i ordentliga plastpåsar, satte undan alla verktyg och tillbehör och har inte tänkt på saken så där värst mycket efter det, det var bara att prioritera vare man ville det eller inte. Visst har jag under det gågna året funderat att det skulle vara roligt att börja med hobbyn igen, men det har bara varit frågan om en flyktig tanke, i stil med "i nåt skede skall jag igen börja med det", som med så mycket annat.
*
Nu fick jag då ett brev hem från läraren för några veckor sen, ett helt vanligt infobrev hon skickade till alla sina gamla elever, men i slutet av brevet skrev hon att jag hade mina dalahästar kvar hos henne och frågade om jag ville komma och göra dem klara.
*
OJ, tänkte jag, dom hade jag HELT glömt bort...... Inte kunde jag ju mina fina hästar gå till spillo och förresten, jag har ju en hel uppsättning med obrända tomtar här hemma också som borde göras klara inför julen, inte kan dom heller stå halvfärdiga, undanstoppade i någon vrå...... Tankarna vandrade iväg och innan jag visste ordet av, så hade jag bestämt mig.
*
Jag kontaktade läraren och igårkväll åkte jag dit med mitt tomtelass.
Jag var faktiskt lite orolig över att jag skulle ha glömt bort en massa, men vad roligt det var. Tiden gick jättesnabbt och innan jag åkte hem hade vi bestämt att jag kommer tillbaka nästa onsdagskväll, tar lera med mig och fixar lite nytt...i småskala då.
*
Så inatt efter att jag gjort min rutinmässiga wc-vandring, så fick jag inte tag på sömnen....och gissa vad jag gjorde då? Jo, jag låg i sängen och planerade det ena lerarbetet efter det andra, både fantasi och kreativitet skenade iväg på otroligt höga höjder. Till slut var jag tvungen att säga till mig själv på skarpen att sluta planera och försöka sova.....
*
Så nu är då det fanatiska lermonstret väckt igen, hur skall detta sluta :-D?
0 comments:
Post a Comment