Jag älskar vintern med all dess tillbehör: snö, mörka kvällar, månklara och stjärnbeströdda nätter, snöstormar då man får sitta inne, stearinljus som brinner lite varstans, elden i spisen, doften av glögg och nyintagna tallkvistar, att bygga bo under en varm filt och så JULEN så klart....
*
Allt detta får mig på SÅ gott humör och jag är alla år lika purken då naturen börjar visa tecken på att ruska av sig denna härliga årstid.
*
Men i ett visst skede vänder jag ÄNDÅ alltid kappan efter vinden och börjar njuta av den stundande våren, det har i år skett precis efter påsken och metamorfosen pågår ännu i denna dag. Min omvandling sker långsamt, som om jag måste ta ett steg i taget, försiktigt och stapplande innan jag helt och hållet vaknar upp ur min vintersömn.
*
Som igår tex. backen var som en lervälling och den ena hundkackahögen efter den andra tittade fram, men vad härligt att se små vattenfåror porla fram där snön smälte, fåglarna kvittrade, vattnet droppade från stuprännorna och man kunde gå ut utan rock. Iklädd gummistövlar styrde vi kosan mot kalhygget med en glatt skuttande valp som intensivt studsade på och undersökte allt som dykt upp ur snön, vad roligt att se hans glädje över grästuvor och käppar han hittade. I flera dagar ha vi hört svanarnas rop/sång nere vid floden där de vilar innan de åter igen flyger ännu längre norrut. Fast några par blir alltid kvar. De ropen får en alltid att stanna upp och bara lyssna....
*
Så kanske det trots allt blir vår i mitt sinne också efter en både fysiskt och psykiskt rätt tung och svår vinter? I allafall en helt annorlunda, med två, snart tre nya familjemedlemmar....*
Nu på morgonen lyser solen redan rätt så högt på himlen fast klockan är så lite och bara det får mig på bra humör.....fast fönstren ropar efter tvätt. Men jag låter inte de förbaskade glädjedödarna få grepp om mina tankar...nej, nej, nu är det VÅR i luften gott folk!
0 comments:
Post a Comment