...var det definitivt frågan om då jag pratade med en god kompis nerifrån Södra Finland idag. Vi skattade som små ungar åt allt finurligt vi hittade på, jag trodde jag skulle kissa på mig då jag flämtande efter andan hängde och svängde på min kökspall.
*
Men först en varning, ni som är känsliga eller inte förstår den här formen av humor, ni skall sluta läsa nu så humöret inte går i botten och vi vill ju inte heller riskera att ni klassar mig som känslolös dåre. Så er önskar jag en rikigt trevlig helg, men NI som gillar galghumor skall glada i hågen fortsätta läsa.
*
Så tillbaka till samtalet.
*
1. Hon var MYCKET bekymrad över att inte ännu ha fått uppleva det isländska molnet av aska som BORDE röra sig över Finland just nu.
- Nä men sa jag, här skiner solen och hit vill jag inte ha det heller eftersom jag har lakanen utehängande.
- Samma lakan som du skrev om för lääääänge sen frågade hon?
-Vadå, länge sen, svarade jag, du måste förstå att det tar en vecka att få byket cirkulerat på det här residenset. Men tillbaka till askmolnet, ifall du nödvändigtvis MÅSTE uppleva det så kan du ju skicka upp en av ungarna på taket med en påse aska från kakelugnen och själv stå under, då har du nog askregn så det förslår.
Och så garvade vi....fast man får ju hoppas att ungen inte trillar ner..
2. Min mans ex, dvs. barnens mor är ner till Grekland med sin kära, de har ju förlovat sig och allt. Jag nämnde om saken och konstaterade att kanske det skulle gå så "illa" att en tsunami tog henne och hon inte kom hem tillbaka... På basen av det målade vi fan på väggen som bara den:
- Kanske en jordbävning tar henne, hon återfinns inte, pojkarna flyttar upp till oss
- Kanske ovannämnda tsunami far iväg med henne ut till havs, hon återfinns inte, pojkarna flyttar upp till oss
- Kanske flyugplanet kraschar (förmildrad version av händelsen), hon återfinns inte, pojkarna flyttar upp till oss
- Kanske ett lerskred ger henne kosmetisk upplyftning, hon återfinns inte, pojkarna flyttar upp till oss
-Kanske hon blir kidnappad, men ingen betalar lösensumman (definitivt förmildrad version av händelsen), hon återfinns inte, pojkarna flyttar upp till oss
Asgarv och ett "stilla" konstaterande att det här "osuu varmaan omaan nilkkaan nu sen"
3. Lillan har utslag i ansiktet, jag måste fråga vad det är då vi har läkarrådgivning i nästa vecka.
- Kanske hon är allergisk för hundar sa min "VÄN" skadeglatt
- Va ju smart önskat svarade jag, gud vet om dina barn snart är allergiska både för katt och marsvin, vad säger du dååååå då?
I det här skede skrattade vi inte så mycket, var frågan om en betydligt större katastrof än ovannämnda ;-)
4. Hon hade nåt jag ville köpa, jag igen hade just innan satt en fin gammal kakelugn vi har liggande i lådor på nätet till försäljning. Hon tänkte HON kunde köpa den, men jag konstaterade ett det har hon nog INTE råd med.
- Vadå, svarade hon, det har jag VISST det då DU betalt det du köpt av mig.
- Ja men det JAG säljer kostar 3000€, det jag KÖPER säljer du för typ 50€ svarade jag
- Ja men nu ska vi inte haka upp oss på detaljer, kanske vi byter jämt sa hon
- Visst svarade jag, min bättre hälft skulle bli mäkta imponerad ifall jag i förbifarten nämnde att jag bytit kakelugnen mot en stol :D
- Ja, vad tar du in den över huvudtaget då svarade jag, sätt ut mössor o vantar i den o så står den där färdigt tills du skall måla den på nytt.
- Näe, svarade hon, den hade hon släpat in redan
- Då blir det nog ogjort ska du se, svarade jag skadeglatt
Men dagen är DEFINITIVT räddad....hemska, hemska människor är vi.


0 comments:
Post a Comment