Trög, trögare, trögast

Jag har blivit väldigt trög att göra nåt över huvudtaget sen Lillan föddes. Med det menar jag att jag väldigt ogärna ordnar program åt mig där jag skall iväg någonstans, både med hela ekipaget och ensam. Jag blir alldeles stressad då jag ser i kalendern och märker att "Herregud, den här veckan är det det och det och det".

*

Gärna får någon komma hit och hälsa på bara personerna ifråga är så bekanta att jag inte måste ställa till med större finputsning för att tegdas ta emot dem. Fast ofta stressar man i allafall för man vill inte att huset skall se ut som ur rövven kommen. Vilket betyder att det inte springer så mycket med folk här heller.

*

Jag har faktiskt flere jag borde bjuda hit nu då vi fått någon form av rytm vad gäller Lillans sovande, men problemet är att hon kan vara mycket råddig på kvällarna och det är ju då folk har tid att komma. Alla jobbar ju, utom jag. Så på den fronten flyter det också rätt trögt för tillfället.

*

Egentligen trivs jag allra bäst just nu då dagarna i kalendern lyser fina och vita, där ingen kladdat ner nåt över huvudtaget. Max en anteckning om att jag skall ringa någonstans....då löper allt smärt- och svettfritt.

*

Tänk hur trög man kan bli.