Solsken

Igår var det ljuvligt väder ute och jag fick en himla lust att fixa i trädgården eftersom Lillan sov rätt bra på dagen.

*

Så jag hängde ut byke i den milda vårvinden och skulle hur länge som helst ha kunnat följt med då de långsamt fladdrade i solskenet. Ljudet av lakanens loja svängande gör mig på gott humör, de får mig att minnas barndomssomrarna ute i Kasnäs där mommo och hennes brorsfru hade hängt ut vita lakan i den grönskande sommaren.

*

Men en hel del annat fanns det också att göra än att beundra lakanen.

*

Jag krattade en hel del, det blev nämligen ogjort senaste höst.

*

Jag putsade en stor, flat sten fri från mossa, mylla och gräs, där skall jag sitta i sommar och bara njuta

*

Och så hittade jag två små ödlor som hade byggt bo under en sten där de högst antagligen hade vistas hela vintern. De rörde slött på sig då jag lyfte på stenen...ej ännu redo för sommaren, så jag täckte in dem på nytt.

*

Jag satt en lång stund och tittade på högen med käppar som jag samlade ihop sent förra hösten följd av mycket dystra tankar. Käpparna är alla hämtade av Miina från åkern där hon ännu förra sommaren och hösten sprang fri som fågeln. Käppar vi kastade otaliga gånger innan de blev liggande på gräsmattan, övergivna, bortglömda.

*

Nu hittade dock vår unga man dem, han tog dem gladeligen i bruk. Så gör de igen någon glad, så går livet vidare, ibland på ett mycket överraskande sätt.

*

Härligt var det i allafall att pynja på där ute och ibland svänga upp ansiktet mot solen, känna dess varma strålar värma ansiktet och samtidigt lyssna till fåglarnas sång och bara dra in andan....

*

Så mycket som tynger mitt sinne, men visst värms själen av våren.