Melankolisk Farsdag

Detta är första farsdagen jag inte har NÅGON ALLS att gratulera.....

Ingen pappa längre, inte heller moffa sedan några år tillbaka....

*

Känns konstigt att inte ens kunna ringa dem och liksom VETA att de svarar fyllda av glädje och märka att de väntat att man skulle ringa.

*

Ännu bättre var det "förr" då vi bodde på samma ort, då var det alltid kaffe och kaka hos mommo och moffa vid olika högtider och bemärkelsedagar. Under sista åren innan jag flyttade från orten bjöds det också en massa godheter hos pappa och hans fru.

Så många skratt vi skrattat, hur många goda, melankoliska och ibland även galna minnen som värmer mitt hjärta.....

*

Ute regnar det, huset är tyst och stilla. Nu tror jag bestämt att jag skall värma mig en stor kopp het glögg, krypa in under en filt på soffan, tända ljus och bara låta tankarna sväva fritt....

*

MEN, jag tycker definitivt att det kunde finnas en direktlinje upp till himlen dit man kunde slå en signal ibland och bara höra hur de har det!

*

ÄNNU har jag inte kommit underfund med hur det kunde lösas i praktiken, så jag skriver och hoppas att fast eventuellt inte min text hittar fram, så gör kanske mina tankar det:

*

~Pappa och moffa, ha en Bra Farsdag, wherever You are!~