Vår resa ner till släkt och vänner blev inhiberad. Lillans magsjuka har ännu heller inte riktigt gett med sig, magen var lös i natt igen, hon är trött och matlusten har inte återvänt. Ingen feber har hon och visst är hon piggare, men ändå, vi vet ju alla hur slut man är efter att ha legat mer eller mindre sjuk i nästan en vecka.
Så jag ringde min mor i morse och vi kom underfund med att det nog inte är så vettigt att kuska flickan land och rike runt i det här skede, utan skjuta lite på det så är det roligare för alla, i synnerhet för Lillan.
Där stod jag 7.30 bland allt som var nerpackat och redo att bäras ut i bilen, trött som bara den eftersom jag vakat sen klockan 4 på natten. Det var inte långt ifrån att jag skulle ha tagit till lipen, både av besvikelse och av trötthet, skulle ha varit så roligt att åka.
0 comments:
Post a Comment