Jag tittar på min dotter, kramar och pussar henne varenda dag och tackar Gud för att hon finns till, för att hon är den hon är, för att hon ger mig så mycket glädje, för att jag kan glädja henne, för att hon är frisk, sprallig och harmonisk med sig själv...ja för allt, för precis ALLT!
Som förälder ler jag ofta då jag funderar över om någon annans barn verkligen KAN vara lika intelligent, lika musikalisk, lika snabb, lika söt, lika språkbegåvad, lika stor djurvän, lika intresserad av litteratur och kläder.... ja på samma nivå över huvudtaget.
Jag tror att alla vi mammor tänker likadant (utom de enkelspåriga som använder barnen som slagträ för att nå sina egna mål) beträffande våra barn, det är ju det som kallas moderskärlek och som får oss att göra ALLT för våra barn.
Samma känsla finns inbyggt i ryggraden beträffande min son och vår äldsta dotra....fast man är hur trött som helst så gör man allt man kan för att de skall få det bra i livet. Men ibland är man nog så uppgiven att man bara kunde skrika då de styr kosan i en helt annan riktning. Dags att släppa loss? Kanske det...eller så inte :)
Men, med en liten goding på ett år får man ännu gosa med så mycket man vill, min lilla, envisa, pluttiplutt-solstråle :)
*
*
0 comments:
Post a Comment