Att åka sparkkälka

Nu har vi kommit igång på allvar med sparkkälksåkningen, jag, Lillan och doggen.

Lite bestyr är det ju nog innan vi kommer iväg, med påklädning, fårskinn och sovpåse som skall ut, och så hunden så klart som dansar på fram och tillbaka med skall och hoppahoppa.

Hur som haver, då alla är fastspända, dvs. hund och unge så bär det iväg med en himla fart för NU löper det bra på vägen. Tyvärr kan vi inte åka in mot stan, för där är vägen skrapad, men vilken njutning att styra kosan mot andra hållet, rakt ut i naturen, med bara enstaka bilar som kör förbi.

Solen skiner mellan träden, man hör en och annan fågel sjunga, snön gnistrar och det doftar skog. Doggen springer brevid, med stolta steg och pälsen blänkande, Lillan igen, snarvlar på så gott hon kan och vi har båda äpperröda kinder då vi kommer hem efter en dryg halvtimmes färd och mamma är anfådd.

Känns SÅ skönt, födelsedagspresenten var verkligen välkommen.