Gäääääsp, nu finns det igen nytt hopp om att yngsta sonen får komma hit till sportlovet.... tja eller hopp och hopp...
*
- Alltså, han får inte vara hela lovet, men en del, kanske några dagar, eventuellt.
- Han är till på köpet så besvärlig då han inte har kompisar här över huvudtaget utan sitter mitt i skogen, därför är det inte bra om han är för länge hos oss. Han kan nämligen inte sysselsätta sig alls då han är ensam, blir som en ilsken katt då kompisarna är långt borta.
- Borde han kanske vara hos sin syster mitt i stan i stället, så de kunde gå till någon lekpark och leka, i huvudstadsregionen är parkerna träffpunkter för barn och vuxna, men gör man så här på landet?
- För att inte tala om hur mycket han spelar varje gång vid sina besök, det orsakar väldiga problem då han åker hem igen, eftersom han inte uppmuntras till att spela nästan alls hemma.
- Men en del av sportlovet, kanske några dagar, eventuellt......kan han få komma.
*
Som sagt, ni märker säkert varför vi nu då har "nytt hopp" om att pojken skall få komma hit....
*
Men att ta allvarligt på detta och tex. planera nåt... näpp, SÅ högt skall vi inte hoppa ännu, vi skall nog inte hoppa över huvudtaget i det här skedet, då går proteserna av... i synnerhet då man i nåt skede börjar stampa....*
Men man kunde ju använda dem till att slå "någon" i huvudet med....
3 comments:
Voi hu hu,alltid samma rumpa då ni ska ha honom.HUR ORK MAN?
Kramar iaf från mej
O de sku stå RUMBA :))
Jag tycker det passar BRA med RUMPA, för samma jävla rumPa är det varje gång, fylld av skit....
Post a Comment