Irriterad

Igår pratade jag med en bekant som har beräknad tid tre dagar före oss. Hon hade liksom jag reagerat över att folk och övriga halvbekanta hela tiden frågar "oletko yhtenä kappaleena" eller "är du hemma ännu" eller "när är du på väg" osv. osv. jämt och ständigt nu då det börjar närma sig.

*

Man blir jävligt trött på att höra det där hela tiden, precis som om det inte går hem att MAN MEDDELAR NOG SEN på sätt eller annat DÅ NÅGONTING HAR HÄNT! Människor är som gökar, det räcker inte att säga kuckuu en gång utan man gapar det mest hela tiden, utan att ens lyssna vad den andra svarat för femtioelfte gången. Ja men HALLÅÅÅ.....??!!
*

Ok, jag skall absolut inte dra alla över en kam, då slutar alla viktiga människor också att fråga och det vill jag inte. De är ju nog intresserade, bryr sig om hur man mår, hur det känns, vad för tankar och rädslor som snurrar i huvudet på en, men andra är enbart nyfikna, vill veta alla slibbiga, svåra och traumatiska detaljer så de kan sprida dem runt världen... När man därtill mellan raderna eventuellt kan läsa en nypa ironi, skadeglädje eller rent av fitteri så börjar nog humorn oundvikligt ta slut.

*

Nu har jag bestämt mig för att inte svara då vissa av förfrågningarna öser in, jag bara orkar inte förklara, förklara och förklara, önskar ju inget annat själv heller än att få åka iväg. Så det är bara ta det som det kommer, tyvärr.

*

Usch vad man är känslig just nu, men å andra sidan, det har man ju nog fan rätt att vara! Och fast jag just nu är trött, svag och kanske överkänslig så är mitt minne gott, jag läser nog jävligt lätt vem hör vart...ggrrr.... 

*