Efter att vi miste Miina så har flera av mina vänner och bekanta berättat att de varit med om liknande ting i något skede av sina liv. Jag har inte tidigare ens tänkt på hur tokigt det gått för så många och dessa människor är ändå bara en bråkdel av alla som varit med om något liknande.En liten fjärilshund som täppte sig av ett grisöra och inte gick att rädda fast mannen i huset försökte ge konstgjord andning.
En goldenretriver som sprang lös fick helt plötsligt stärv och rusade ut på vägen och under en bil, dog omedelbart.
En liten hund som dog hemma av indre blödningar.
En annan dog i famnen på sin ägare på väg i ilfart till veterinären efter ha blivit påkörd.
Samma hände även en annan hund, en annan ägare.
Så många som varit med om så mycket, hur hemskt det känts för dem just då, hur tragiskt det kan sluta.
Hur kära de djuren var för sina ägare, hur kär Miina var för mig. Hur fel allting kan bli på bara bråkdelen av en sekund, men varför? Varför?
*
Varför har vi människor inte en medfödd talang så vi kunde förutse vissa saker, förhindra att saker och ting händer? Sånt är livet, oförutsägbart, men varför?
0 comments:
Post a Comment