Tankar

Den här julen tar jag emot med blandade känslor, liksom förra julen, men nu är känslorna helt annorluna än vad de var då. Så mycket har hänt och så mycket kommer ännu att hända.

*

Känslorna är blandade eftersom jag känner både glädje och sorg. Sorg över att vi miste Miina på ett så tragiskt sätt, över att hennes tid var kommen alltför tidigt, över att hon inte får vara här längre, sprittande av glädje och smågalna bus, över att livet kan vara så orättvist, över att vi blir tilldelade mera skit än man ibland skulle orka bära...

*

Men även glädje, glädje över barnet som växer inom mig, glädje över att vi snart får hålla henne i våra armar, över att vi har varandra, får vara friska, har ljuvliga barn och ett hem vi trivs i. Glädje känner jag också över att jag snart skall bli mammaledig, då jag får rå om mig själv och vår familj och även om djuren som finns i vårt liv.

*

Jag tar emot dessa känslor som de kommer imorgon, känner jag för att gråta gör jag det, känner jag för att skratta låter jag den känslan ta över, en liten stund av stillhet skulle säkert vara på sin plats, men tror jag får den stunden först då helgen är över.

*

En älskad vän finns inte med, hon springer någon annanstans, fast hon finns i mina tankar, men inte att förglömma så många otroligt viktiga och älskade som finns runt omkring mig, brevid mig eller mer eller mindre längre bort, jag skulle inte vara den jag är utan er!

*

Ni är alla så kära!