Så var den kaotiska helgen förbi. Den gick så snabbt, alltför snabbt! Hann träffa bar en bråkdel av alla människor jag skulle ha velat träffa, men man hinner inte med så mycket på 1,5 dygn...
*
Men ack så härligt att få träffa mamma&co, lillasyster o hennes gäng och visst hann jag med några kompisar också + att jag såg en del bekanta på julmarknaden och nere vid Söderlångvik gård.
*
Och man bara MÅSTE konstatera att mamma är ju nog alltid mamma! Det där att få vara sig själv, prata om ditt och datt, men också om känsliga saker utan att tänka på ifall någon för det vidare, det är en otrolig terapi för själen. Och visst gäller detta även systra min och de allra bästa kompisarna.
*
Fast vår släkt är väl lite speciell, det har varit så sedan "tidernas begynnelse", vi skrattar åt sjuka skämt, vi har någon form av insidejokes som nog många inte förstår sig på. Min morfar var patent på den fronten, vi skrattade alltid något alldeles otroligt då han helt allvarligt drog sina skämt :)) och det tycks finnas i generna för vi är precis likadanna!
*
Vi var tex. på dagisjulfest på lördagen. Det var min systers yngsta sons julfest och vi hade redan tidigare fått stränga order om att vi inte skulle få se på honom, inte heller le för då kunde det hända att han strejkade. Han meddelade för övrigt redan på förhand att han INTE tänkte sjunga, än mindre dansa och så blev det. Då vi andra steg upp satt pojken bestämt på sin stol, men masa sig nu upp sen då dagistanten knuffa på honom.
Jag vinkade och grimaserade lite nu som då, men han tegdes väl inte bli arg på moster för han hade nog lite svårt att hålla sig för skratt.
*
Han var så fint klädd också, med jeans, vit skjorta, jeansväst och fluga. Men flugan gillade han inte för han såg precis som en präst sa han!
Vi satt också o tjattrade som en hop med hönor innan allting började, böt platser och skrattade åt än det ena än det andra. Antagligen var vi mest högljudda av alla gäster....men rolit var det :-D
*
Jag träffade också två av mina bästa vänner, med dem hann jag tyvärr inte vistas med så rysligt länge, men bättre så än ingenting alls. Och tänk fast åren går så är de ändå alltid lika viktiga och man är precis på samma nivå som förr, visst är det konstigt? Fast å andra sidan så är det ju ett tecken på att man inte blir äldre utan stampar på stället. Ung, för evigt ung!
*
Men söndagsmorgonen kom obönhörligt och iväg skulle man. Jag hade så infernaliskt med packning att en äldre kvinna sa "du har alldeles förfärligt med packning, som är gravid och allting, ORKAR du med allting" då vi väntade på att få stiga av tåget i Helsingfors. Ja, vad svarar man? Allting var packat SÅ noggrant och en del lämnade jag faktiskt kvar hos mamma.... ja sånt jag ansåg att jag inte behövde, allt det andra klämde jag ner i en stor ryggsäck, dragkappsäck och handväskan. Man var ju som en komisk packåsna med sin stora mage :).
*
Men nu är jag hemma igen, slutspurten på jobbet är inlett, men är nog trött. Skall säkert komma väl till pass med mammaledigt.
*
Fast i februari kommer hela gänget upp ifall allting går som det ska med Lillan, då får jag se dem IGEN... det är ju faktiskt inte så länge dit!
0 comments:
Post a Comment