Höst i luften?

I förra veckan märkte jag för första gången att det är höst i luften då jag släppte ut hundarna på gården en tidig morgon.

*

Det var en lite kyligt, men luften var klar, så där som den är då det börjar hösta till sig. Dimman steg makligt upp från kalhygget och man bar KÄNDE på sig att nu har vi hösten här snart.

*

Och som beställning har björkarnas löv börjat gulna och dalar ner på gården nu som då.

*

Jag är definitivt en höstmänniska, gillar regn och rusk, myspys och även klara, skarpa solskensdagar. Det ända som får mig lite melankolisk är då jag ser svanplogar och andra fåglar stäva mot sydligare länder...det känns vemodigt, lite slutgiltigt, fast jag VET att de dyker upp igen nästa vår.

*

Nätterna har även de mörknat. Jag hade inte märkt det, men en natt (så som alla andra), då jag var upp, så kom jag underfund med att det är MÖRKT ute, så mörkt att jag inte ens såg bilarna på parkeringen, så mörkt att jag inte gärna skulle ha gått ensam ut :) De har ju blivit mörkare så småningom, men i nåt skede hajar man bara till då man märker att OJ, vad mörkt det är.

*

Men nu har det ändå vart väldigt varmt dagstid, tryckande hett är nog mera rätt kan man väl påstå. Det är som om sommaren tar ut det sista av sin tid innan det åter är tid att sova vintersömn, innan vi åter igen sveps in i vintermörkret.

*

Men visst är det fint med olika årstider, man lär sig njuta av dem alla, men man tar ju till sig någon av dem, så som det är med allt annat. För mig är hösten den årstid då jag njuter allra mest, nu är det bara att vänta att den kommer med all kraft

*