Jag har haft möjlighet att jobba deltid under ca. 1,5 år. Med det menar jag egentligen att jag haft möjlighet att vara deltidsledig under de senaste 1,5 åren, jag har jobbat ca. 2 dagar i veckan och annars fått göra det jag velat.
Det är skönt en tid (i synnerhet då man på nåt vänster fått det att gå ihop ekonomiskt) att få bara vara, sova en hel förmiddag ifall man känner för det, gå ut med hundarna mitt på dagen, ha hobbyn man inte annars hinner med, läsa en bra bok mitt på dagen.....m.m.
MEN
i längden blir det rätt så tråkigt, dagarna är likadanna, det är ingen skillnad ifall det är vardag eller veckoslut, sonen går i skolan, min man är på jobb....och så står man här med en massa man ÄNDÅ måste göra FAST man har ledigt; tvätten, disken, städning, matlagning, handlande osv. osv.
Jag märkte att de blev mitt JOBB, och då var det inte längre roligt, jag är definitivt inte den som bara nöjer mig med att få bestämma typ vad som står på vilken hylla i kylen... Jag blev helt enkelt i mina egna ögon en hemhjälp som plockade upp efter alla andra, utan chans att utveckla mig själv över huvudtaget.
Nu känns det betydligt bättre, jag har heltidsarbete, det är full fart hela tiden, jag känner ibland att tiden inte räcker till, mycket måste göras, jag måste lära mig en hel massa, hinner inte alltid få ideerna ner till pappers, jag har inte ens kommit på ett välfungerande system så jag får allting skött smidigt och flexibelt...för att inte tala om hemjobben...
Men nu njuter jag av att det är veckoslut, vi gör hemjobben tillsammans, jag har en hyfsad inkomst, jag får förverkliga mig själv, ta fram ideer och utveckla dem, jag känner att jag gör något viktigt.
Jag är väldigt tacksam för den tid jag kunnat vara hemma och eftersom jag sett den sida av kakan, njuter jag nu dubbelt upp av att få arbeta heltid.
Saturday, 7 February 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 comments:
Post a Comment