Allt har sin tid

Ibland ser jag tillbaka med saknad på tiden FÖRE småbarnsmammavidtrettioåtta.

Inte för att jag ångrar detta, nej, nej, men ibland skulle det vara skönt att:

- sova precis så länge man vill

- lägga sig i sängen med en bra bok och en massa godis och läsa till det spännande slutet eller tills man somnar

- ligga på soffan inkrupen under en varm filt och se en superbra film utan att fjärrkontrollens "paus-knapp" är mera bekant än schargongen i filmen

- Köpa hem en stor flaska vin och dricka upp alltihopa, fast under en och samma kväll om man känner för det eller sticka iväg ut extempore en lördagskväll

- Ha spontan sex utan att fundera om ungen vaknar utav sängens gungandet, för att inte tala om knirret

- Sjunga karaoke sent på natten eller lyssna till heavy med stereon på fullt

- Sitta ute under en sjärnklar himmel eller vid den öppna elden sent en kväll utan att behöva fundera på om hon sover så sött eller galltjuter där inne.

- Få krypa ner brevid min bättre hälft så där som "förr" och bara somna i hans famn

- Alla saker hade SIN plats, dvs. där jag ställt dem :)

- Ingen som med ett ramaskri gör sig påmind då jag försöker låta bli att prassla med godispappret

Inte för att jag skulle byta bort det jag har nu:

- en liten hand i min då vi skall sova

- ett solskensvarmt leende varje morgon då hon baxat upp sig i sittläge i sängen med håret på skaft

- glädjekänslan då hon svängde på sig för första gången, för att inte tala om då hon började åla sig fram, krypa eller då första tanden visade sig

- hennes glädje då hon plaskar på i badkaret så man själv också är survåt eller då hon rusar fram i rollatorn

- hennes konstanta joller och glad skratt

Ja, med saknad ser jag tillbaka på det som varit, men ändå är denna tid tillsammans med Lillan ovärderlig.

Som sagt, allt har sin tid!