En av min släktingars hus brann helt och hållet ner förr-förra natten. Mamman i huset vaknade av att hon kände att nåt var fel, hon såg lågorna och först DÅ slog brandvarnarna på, FÖRST DÅ! Tack och lov hann hela familjen oskadd ut!
Man förstår nog inte hur hemskt det skulle kännas att stå ute i nattmörknet, i bara nattkläderna och se ens hem brinna ner till grunden medan man väntar på att brandbilarna skall infinna sig, förlora ALLTING, fast ändå vara tacksam över att inga människoliv gått till spillo.
Det där med lösöre, kläder, kärl, elektroni osv. allt det kan man köpa nytt..men tänk arvegods, foton, minnen från då man var liten, saker man sparat åt sina barn, mycket och mångt har man som är väldans viktigt ur känslomässig synvinkel...sånt får man aldrig åter.
Ändå tackar jag Gud att "bara" huset brann ner, att inte en livslång tragedi ramlade ner över dem, att de kanske hade en lite snutta tur med sig och kanske en skyddsängel vakade över dem och räddade dem.
1 comments:
liiite uppdatering tack :)
Post a Comment