Förbud

För några veckor sedan fick jag ett förbud  från enkelspåret via sms där det stod att jag INTE får kontakta henne över huvudtaget mera för jag orsakar bara strid och missförstånd. Det är FÖRÄLDRARNA som sinsemellan skall sköta frågor och arrangemang angående yngsta sonen.

Ok, för mig passar det ypperligt, jag är jävligt led på hennes psykopatiska funderingar. Nu är det ju bara det, att hon SJÄLV vägrar samarbeta med min bättre hälft, det är rop, skrik och fitteri för hela slanten och hon har helt enkelt gjort klart att HON tänker inte samarbeta med honom över huvudtaget. Min man kan för hennes del försöka få ändring på det via deras stads tingsrätt. Den som är SÅ överbokad att han i allafall får vänta ett år och inga ändringar blir det för han kan ändå inte bevisa att hon varit osamarbetsvillig. Därför blev jag i tiderna inblandad, så vi ens hade en chans att få träffa pojken någongång. 

Nå, vi ska se nu då, hur det går.... Hon hade ju sagt till socialmyndigheterna att JAG lägger mig i och att jag antastar henne jämt och ständingt fast hon inte vill ha med mig att göra. Ja och hon har då funderat på att göra en B-R-O-T-T-S-A-N-M-Ä-L-A-N på mig. Varsågod, tänkte jag, mycket dummare än så där KAN man väl ändå inte bli?? Är man mycket dummar är man nog död skulle jag tro...eller så sitter man på djävulens knä och lever för evigt med sitt rubbade och förvrängda sinne.

Socialmyndigheterna var även de lite konfunderade då det kom fram att jag absolut inte antastat HENNE, utan att hon OCKSÅ alltid kontakta MIG då det vart nåt hon velt få igenom, ALDRIG min man!

Men inte nog med DET, hon har också förbjudit mig att vara i kontakt med yngsta sonen. Han får inte heller ringa mig, för hans liv och leverne angår inte mig över huvudtaget, jag är en TOTALT främmande människa som inte skall hållas borta......sen har det ju ingen betydelse att jag känt honom sen 2003 eller att vi ringts nästan varje veckan......

Eller kanske det är just DET som har betydelse i hennes enkelspåriga, döds-svarta, nerbrända hjärna?

I allafall förstod inte sonen över huvudtaget varför vi inte kan ha kontakt, men vi kom överrens om att jag inte ringer så blir inte han utråkad för en pinsam situation eller utsatt för hennes vrede, i stället kan vi prata då min man ringer, OM inte enkelspåret står på pass brevid (vilket hon gör hela tiden).

Jag menar....hur långt är man beredd att gå för att vinna i vår? Antagligen HUR långt som helst! Fy fan alltså!