Trötteligen på övervarv

Jag går så övervarv vad gäller min mans yngsta son, hur han mår, kommande rättegång, insamling av bevis, vem skall vittna osv. att jag inte tänker på så mycket annat då jag är vaken.

Jag har huvudet fullt med saker jag skall ha reda på, dokument som skall fixas fram, folk det skall ringas och meilas till och myyyyyyycket mer. Vet inte om just JAG skulle behöva sköta detta, men kan inte låta bli heller, bara MÅSTE ta tag i sake roch ting.

Jag är den typen som funderar mycket på natten, dvs. då dyker det upp en massa tankar och jag kan absolut inte sova. Inte för det, min bättre hälft, han vaknar alla nätter samma tid han också, där about 03, för det här påverkar honom så klart också. Säkert ännu mera än mig och på ett mera känslomässigt plan, för det är ju ändå frågan om HANS son.

Själv är jag full av stridslust och blir bara mer och mer förbannad ju mera jag läser gamla och nya dokument, dagböcker jag slumpmässigt fört, e-poster och textmeddelanden sossuns anteckningar, skolans ställningstaganden osv. Fy FAN alltså att EN människa har förstört livet för så många och FORTSÄTTER med det!

Om det bara är fast i mig så kommer jag att göra ALLT för att få slut på detta, sätta stopp för denna narcist som fått terrorisera så länge. För att inte tala om barnen och just nu, min mans 9-åriga son. Kämpar in i det sista!

Sade just till advokaten att med den här farten så säger jag inget annat än "ti-ti-tyy" då jag sätter mig i vittnesbåset....fast å andra sidan, kanske jag lärt mig flyga i det skedet och kan knacka ögonen ur fanskapet, så där som  i Hitchcocks Fåglarna. Enligt henne är jag ju en Akka, så nu kan jag ju med gott samvete vara en Har-akka (harakka - skata) :- D

Så sådant i denna bikupa, mycket skall planeras och göras innan kommande rättegång........sa den flygrädda!