Igår blev Lillan 1/2 år. Tänk hur tiden rusar iväg, det var inte länge sen jag satt på BB och grät över att Lillan var sjuk, över att jag själv var sjuk och att vi aaaaaaldrig får åka hem! Fast ändå så otroligt lycklig över mitt lilla skrikande knyte som som sög sig fast vid mitt bröst för allt vad hon var värd, somnade i min famn, trygg från alla världens faror eller bara plirade upp på mig med sina stora blå ögon, med sitt ljusa, tjocka hår på skaft.
Nu, idag, finns det en hel det annat att oroa sig över, men är nog så tacksam över att ha fått henne i mitt liv. Hon är en mycket patent, envis, bestämd ung dam, men ack vilken solstråle. Hon gråter och grälar inte om hon inte är trött eller hungrig, fast då skall man vara snabb i vändningarna, inget sölas för då blir hon ordentligt förbannad. Preciiiiis som mor sin :)
Nu har hon fått sin andra tand och också börjat vända sig själv från rygg till mage. Men bekväm är hon, hon är nöjd med att ligga på rygg och kolla världen därifrån, ingen panik att svänga på sig, går bra så här också. Lika bra funkar det också då mamma bär omkring på en eller man får sitta i BabyBjörn selen fram på mammas eller pappas mage, bara man får vara MED!
Det är det dom säger också, endera är man tidig med prat osv. eller så utvecklas motoriken först, hon är definitivt snabbare vad gäller joller, intresse för böcker, musik, tv, dans mm. än att ta sig fram. Så är det bara.
Nu skall jag krypa ner brevid henne och bara snusa i hennes nytvättade hår, min härliga trollunge, med charm till tusen, min älskade Lillan!
0 comments:
Post a Comment