Mammaledigheten

Jestas, kom just på att min mammaledighet tar just slut, ja om ca 2,5månader och inte har jag hunnit njuta så där värst mycket....åtminstone på sista tiden.

Visst njuter jag av att vara hemma med Lillan, men då den ena dagen är lik den andra så rinner dom bara iväg och plötsligt märker man att HUPS, nu har en månad gått igen.

Så jag borde småningom börja fundera på vad jag skall göra sen efter det. Mitt allra första alternativ är att få studera till socionom, men nu visade det sig att kraven för att få söka är att man har närvårdarutbildning i bagaget och det har ju inte jag.

MEN 

nu snackade jag med chefen för den här utbildningen och hon sa att kriteriet är ditsatt eftersom förra gången då utbildningen ordnades så böhde man inte ha det och då kom det in folk som inte visste vad det var frågan om och som slutade efter en tid då det gick upp för dem hur krävande den här branchen egentligen är.

Jaha, sa jag, men DET är inget problem för mig eftersom jag personligen vet rätt myckt vad det går ut på eftersom vi fungerat som "sijaisperhe" i många år och aktivs samarbetat med socialen och att jag just nu fungerar som stödperson och jag VET att jag skulle vilja jobba inom detta men jag är inte beredd att först sätta 2år till närvårdarstudier för att först SEN kunna söka till den här utbildningen.

Ja men jag tycker absolut du skall söka sa hon då och sätta med allt det där i din ansökan, för det där med motivation det är något som absolut bör tas i beaktande och eftersom jag varit i kontakt med branchen så är det inget som hindrar att jag söker i allafall.

Så jag har faktiskt funderat på att söka. Det är mycket möjligt att jag inte kommer in, men söker jag inte har jag åtminstone ingen chans att få börja.

Så vi får se, skulle vara skönt att vara hemma med Lillan tills årsskiftet, hon är ändå så väldans liten ännu, tar ont i hjärtat redan då jag tänker tanken att måsta föra henne i dagvård redan om några månader.

Nu skall jag i alla, fulla fall försöka njuta av det som är kvar, åtminstone tidvist, den här tiden kommer ju aldrig åter.

Kram!