Fy fan vad tungt.....

Guud hur jag mår skit! Skit, skit, skit och SKIT!

*

Vi har det så väldans jobbigt med vår tax som bara fortsätter göra sina bestyr inne. Nätterna går någolunda, men under dagarna, då har det ingen betydelse ifall vi är lite eller mycket ute, han gör ändå sina bestyr då ilet kommer på, inne eller ute, har ingen betydelse.

*

Min bättre hälft har för länge sedan börjat få i nerverna, han kanske nu inte säger så mycket, men man märker det på honom, hur irriterad han är. Tycker om hunden, men pissandet, nej, han gillar inte det alls!
*
Därtill skäller han på allting. Jovisst, han är en vakthund, det visste jag från tidigare, men han skäller om sonen rör sig på övre våningen, han skäller om han tror någon kommer och han skäller då han råkar se nåt där ute. Är ju inte så vidare hejsan då Lillan sover, eftersom han inte riktigt vill tro heller då man säger till. Envis baddare som han är....

*

Jag har, tyvärr, inom mig redan en liten tid funderat på att omplacera hunden, försöka få honom satt i ett hem där det finns erfarenhet av detta, där man kanske på ett annat sätt kan ta tag i saken än då man står med Lillan på armen och inte kan stritta iväg ut direkt då man ser att skadan är skedd eller håller på att ske, med hunden under ena armen och ungen under den andra.

*

En massa råd har vi också fått, man skall göra si, man skall göra så, så skall man INTE göra och definitivt inte så där, pröva på det, testa detta, blablabla....man blir helt råddig.

*

En hel del har vi ändå tagit till oss och testat på, men det har inte hjälpt och står nu inför den situation då jag kommit underfund med att man måste göra nåt åt saken eller så kanske det är för sent.

*

Nu råkade jag på en härlig familj på nätet. De har en dvärgtax-tik som de haft samma problem med, men hennes kissande har slutat nu. De bor i höghus i Esbo, men nära en stor park, de vandrar också i naturen varje veckoslut då hunden får springa fri, simma och bara vara TAX, finns även möjlighet till jakt längre fram om jaktinstinkten är stark.

*

De var direkt väldigt intresserade av vår herre och allt de skrev, alla bilder de skickade på egen hund var tecken på att de menar allvar, att vår dog skulle få ett bra hem.

*

Så idag bestämde jag mig, med tungt hjärta meddelade jag dem att taxen kan flytta till dem, grät som en gris gjorde jag i telefonen, med en känsla av misslyckande, av att jag inte klarat av att ro detta i land. Dålig människa, misslyckad, usch!

*

Ändå känner jag att det här är rätt beslut, oberoende av vad andra tänker och tycker. Vår unga tik är redan nu råddig, om man skall göra inne eller ute, å andra sidan går natten galant utan kissning för hennes del redan nu, så tror inte det blir problem med detta.

*

Men ack vad jag kommer att sakna honom, vi har mistat så många hundar på så kort tid, på sätt eller annat....olycka, ålderdom och nu via problem.

*

Ifall Lillan inte skulle ha vart så liten skulle jag inte gett upp ännu, men nu bara måste jag prioritera, eftersom detta kan pågå ännu långt efter att doggen blivit ett år. Då är Lillan så stor att hon redan tar sig fram längs golven, då kan man inte ha urin och avföring liggande där helt plötsligt...tyvärr.

*

Skulle jag veta att detta går över om 2 månader, helt säkert, då skulle jag aldrig ge bort honom, men nu, nu vet man inte hur länge det tar....så jag bara måste ge upp...

*

Fy fan vad tungt! Usch hur dålig, misslyckad människa jag är :(((