*
Lillan hade inte ätit från bröstet på hela dagen så hon klängde sig fast med både mun och händer. Var så härligt att ligga och titta på henne då hon kurade ihop sig under täcket, medan hon pajade bröstet och plirade upp på mig i halvdunklet. I mellanåt slutade hon för att bara LE stort och så sög hon fast sig igen. I den stunden önskade jag att jag skulle ha mjölk HUR länge som helst, bara för att få uppleva samma ögonblick om och om igen.
*
Lite vemodigt känns det nog då man vet att man aldrig mer kommer att amma sitt barn, inte någonsin amma över huvudtaget.....det sticker i hjärtat....jag blir gammal, GAMMAL..... :-/
*
Märkte att jag i tankarna vandrade tillbaka till det allra första ögonblicket då hon sattes vid mitt bröst på BB och sög sig fast med en otrolig kraft. Den kraften har hållt i fast hon låg i keskola, fast hon hade feber och var väldigt trött.....att få ligga nära mamma, gömd i ett litet, litet bo under täcket, äta och sen bara tissa halvdåsig med magen mätt....inga problem i världen kan i den stunden störa.
Märkte att jag i tankarna vandrade tillbaka till det allra första ögonblicket då hon sattes vid mitt bröst på BB och sög sig fast med en otrolig kraft. Den kraften har hållt i fast hon låg i keskola, fast hon hade feber och var väldigt trött.....att få ligga nära mamma, gömd i ett litet, litet bo under täcket, äta och sen bara tissa halvdåsig med magen mätt....inga problem i världen kan i den stunden störa.
*
DÅ tänkte man inte på det så där väldans mycket, var glad att hon åt så bra fast hon var sjuk, men nu snart 3 månader senare känns det också lite vemodigt, att tiden bara flyger iväg, att den första tiden var så fylld av stress, jäkt, förändringar och hormonsvängningar att man kanske inte alltid hann njuta av det som var.
*
*
Den stunden kommer aldrig åter, men den lever i mitt inre, ett litet vemodigt men kärleksfyllt minne , inlindad i bomull, babydoftande, svävande bland många andra minnen.... välvårdat och älskad.
1 comments:
Det var vemodigt.... Så ledsen för din skull att mjölken tog slut så jätte fort. Men du måste bara tänka att det var bättre än ingenting!
Positivt är ju att nu är mamma o pappa likvärdiga, båda kan sköta om Lillan! o du kan fara på konsert i sommar :)
Post a Comment