Att sova om nätterna...

Blivit lite av ett problem med bristen eller rättare sagt växlandet av den varan.

*

Vaknar varje natt vid 01-tiden och måste absolut upp på wc. Ok, det har jag blivit van med, halvsömnig masar man sig iväg, kissar och så tillbaks i sängen, ögonen fast och iväg igen, någonstans långt bort.

*

Men nu börjar det problematiska, Lillan vaknar OCKSÅ och hon har inte för avsikt att somna om så lätt.

*

Jag vet inte om det beror på att jag nu under flera nätter försökt hitta en passlig halvt-på-mage-med-benet-och-dynan-inskuffade-under-magen-ställning, eftersom jag annars ligger konstant på mage. Då KAN det ju hända att magen plattas till lite (väldigt lite måste jag säga) och hon anser sig ha alltför lite rum....... ELLER så tycker hon annars bara att det är kul att sparka mamma i sidan med jämna mellanrum så hon inte får sömn?

*

Nå, medan jag då ligger där, varmt och skönt inbäddat under täcket efter en halvfrusen färd till toaletten, på väg in i drömmarnas värld så bankar hon oundvkligt på just i den sida av magen som är nersvängd mot madrassen. Ibland svänger jag mig åt andra hållet, men det räcker inte länge så håller hon igång där också. Efter en stund piggnar jag till och kan inte låta bli att känna på magen; vad HÅLLER du på med? NU skall du sova mammas älskade lilla troll, vi skall upp tidigt imorgonbitti! Men nej, till slut somnar jag antagligen ändå om, för i nåt skede ringer väckarklockan och det är dags att stiga upp, för mig alltså, hon sover med all säkerhet i lugn och ro för det är luuuuugnt i magen.

*

Man kan ju fråga sig vad hon tänker hitta på sen då det blir för trångt med såna här manövrar....