var det förra fredagen då vår yngsta hund höll på att stryka med p.g.a "vatsalaukun kiertymä". Det betyder att magsäcken vrider sig ungefär som en trasa så att precis ALLT stannar upp i kroppen. Hunden måste få hjälp inom max ett dygn, annars är loppet kört. Men det visste jag inte denna fredagsmorgon.....
*
På morgonen märkte jag att hon torrkräktes ett par gånger men tänkte inte så mycket mer på det. Tänkte att hon hade ätit gräs eller nåt som hon inte fick upp. Hon bäddade som en galning uppe på övre våningen så att det bara duntade i taket här nere, men jag antog att hon led av skendräktighet FAST hon fått hormonspruta så löptiden inte satte igång.
*
Så for jag in till stan för att uträtta en del ärenden, då jag kom hem efter några timmar så kom våra gamla herrar emot mig i dörren och ville gärna ut, efter en del lockande kom även tiken ner och svansade iväg hon också.
*
Först på terassen var åter de äldre då de ville in, men hon syntes inte till. Så jag gick ut och ropade på henne och visst kom hon, men låg i ryggen , precis som om hon skulle gjort nå rackartyg. Då förstod jag att inte allt står rätt till.
*
Hon var uppsvullen längs magen / under bröstkorgen, "midjan" var konstigt smal, magen hård, som om hon led av någon form av kramp. Hon har haft naveltrång ända sen födseln, tanken har vairt att den skulle tas bort i nåt skede, men hon har inte lidit någon nöd, så vi har inte stressat med det. Till min förskräckelse märkte jag dock att den blivit genomskinlig och jag såg en blodig massa som skvalpade runt där.
Vi gick in, men hon var så konstigt slö, låg i soffan och grät lite nu som då. Hon som alltid är glad, vild och går på som en duracell-kanin...
*
Då ringde jag min man och sa att nu får han lov att komma hem fort som f*n för nu är det nåt som är mycket fel och vi måste få iväg henne till veterinären. Själv trodde jag att hon hade någon form av inre blödningar, så jag började ringa som en galning till nummerupplysningen för att få tag på en veterinär, men ni kan tro att det inte var så lätt: fredags eftermiddag, strålande solsken, folk har semestrar eller tar ut lediga timmar.....
*
Herre GUD vilken plåga. Vi fick in hunden i bilen och körde iväg till den veterinär som vi alltid anlitar, tillika som jag ringde runt, men han var inte hemma. Till slut stannade vi på en servicestation och fortsatte försöka få tag på någon, jag i min telefon, min man i sin.
*
Hunden torrspydde och krampade i baksätet, man såg hur hon led, jag grät hysteriskt och tänkte att nu dör hon här för oss, vi kan inget göra, vi får inte tag på någon.... HEMSKT!
*
Men så fick vi tag på dejourerande djurläkare, som lovade ta emot oss på stadens mottagning efter EN TIMME, om hunden bara skulle klara sig till dess. Hon var ute i periferin och fanns ingen möjlighet att hon skulle hinna på plats tidigare. Och hon hade diagnosen så gott som klarställd redan då, var nog frågan om "vatsalaukun kiertymä"
*
Så vi åkte hem och väntade en timme, för mig betydde det gråt, nagelbitas, hundklappas och böner till Gud om att ge henne den tid hon behöver..
*
Så kom vi då till djurläkaren, där det fastställdes att det var frågan om ovannämnda sjukdom.
Chanserna för att hon skulle överleva detta var långt under 50% och helt beroende av hur långt sjukdomen hade hunnit framskrida. IFALL hon klarade operationen så finns det risk för att hunden inte repar sig, blir slö och apatisk, man är tvungen att tvångsmata och det finns även risk för hjärtinfarkt.
*
På nätet stod det följande:
"Mahalaukunkiertymä on koirilla esiintyvä tila, jossa mahalaukku kiertyy itsensä ympäri. Mahalaukku sulkeutuu ja koira ei pysty ulostamaan tai oksentamaan. Oireina on vatsan turpoaminen ja oksennusyritykset. Mahalaukunkiertymä on erittäin vakava tila ja vaatii aina eläinlääkärin hoitoa. Mahalaukun kiertymässä elimistö joutuu sokkitilaan ja verenkierrossa tapahtuu häiriöitä. Kiertymä puretaan leikkauksessa,ja mahalaukku yleensä kiinnitetään ompelein vatsaontelon seinämään. Hoitamaton mahalaukunkiertymä voi johtaa koiran menehtymiseen.".
Eftersom magsäcken vrider sig så att allt blodflöde stannar upp betyder det att kroppen kolapsar ca inom ett dygn ifall hunden inte får hjälp.
*
Ja så stod vi där, man kunde gott säga att med fakta på hand så såg det INTE bra ut!
Till hennes fördel kunde man tillägga att hon är ung, har starkt hjärta och mycket bra kondition.
*
Så det var upp till mig att bestämma hur vi skulle göra, ta chansen och operera eller avliva henne. Ingreppet var dyrt och inget var säkert, men jag bara visste att vi måste ge henne en chans. Och så blev det.
*
Veterinären sa på förhand att ifall magsäcken redan hunnit bli svart, förstörd, så avliver hon hunden på operationsbordet. Hur hemskt det än kändes så var vi av samma åsikt vad gällde detta.
*
*
Hon fick efter många om och men dropp satt, ådrorna var svåra att hitta och hunden var i chocktillstånd, men till slut lyckades det. Sen satt vi en stund och pajade om henne, pratade med henne, berättade hur mycket vi älskar henne. Sen var det dags för lugnande och så bar det iväg upp på operationsbordet. En sista kram och så åkte vi hem för att vänta, vänta och vänta.
*
Jag var så slut då vi kom hem att jag bara satte mig rakt upp och ner, såg på klockan, försökte äta, såg om igen på klockan...då en timme hade gått kom jag fram till att veterinären nog skulle ha ringt i det här skedet ifall det inte funnits något att göra.
*
Ett otroligt lugn steg upp inom mig, jag KÄNDE på mig att hon kommer att klara sig, hon är och förblir en fighter, hon är ung, har starkt hjärta och en väldigt bra kondition. Jag ville inte ge upp tanken om att hon skulle återställa sig.
*
Så ringde de, efter två timmars väntan, operationen hade gått bra och ny syddes hon ihop.
Vi var så otroligt lättade och då stressen släppte fick jag en sjuhimla huvudvärk.
Vi åkte för att söka henne, hon sov djuuuupt och skulle få göra det tills hon självmant vaknade. En massa medicin behövde hon, antibiotika, smärtstillande och medicin mot illamående. Dieten innehöll en näringsrik gele och väldigt lös potatispure. Dessa skulle tvångsmatas i små, små doser ifall hon vägrade äta. Och vi skulle ta kontakt direkt, vilken tid på dygnet som helst ifall vi märkte att hon vägrar äta, blir slö och slapp, då måste vi på momanget iväg för att få dropp. Ifall hon råkade ut för en hjärtinfarkt fanns det inget vi kunde göra. Allt låg, så som djurläkaren sade, härefter i herrens händer.
*
Vi fick henne inburen i bilen, hemkörd, inburen i sovrummet och nerbäddad bland täcken och filtar på en madrass på golvet. Våra äldre herrar var mycket oroliga, vankade på av och an, de förstod att nåt var fel och de visste inte hur de skulle betee sig.
*
Vi bäddade syskonbädd åt mig brevid henne, så jag kunde följa med under natten hur hon mår. Jag var upp på toa 02-tiden, då hade hennes andning blivit ytligare, hon var inte mera narkospåverkad, ögonen rörde sig på henne, men nåt mer orkade hon inte med. Hon hade varmt under alla täcken och filtar så jag tog bort en del, sen vätte jag hennes tunga som hängde hit och dit. Kissat hade hon också, men det var väntat.
*
Kl. 07 gjorde vi första försöket att stiga upp, men det lyckades inte, hon var helt virrig och damp ner på madrassen igen, vi somnade om en stund. Kl.09 skuffade hon till mig med tassen och gnällde, nu mamma, nu borde vi nog gå ut skulle jag tro. Sagt och gjort, försiktigt, försiktigt tassade vi iväg, lika försiktig fick hon kissat och sen tillbaka in, var efter hon drack en massa vatten och sen iväg i säng igen.
*
Så har dagarna gått, lördag, söndag och måndag. Aptiten har ökat, hon har småningom fått sitt temperamentfulla och vilda humör tillbaka. Mat skulle hon gärna äta ännu mera och allra helst skulle hon rusa fri omkring på gården. Men så tröttnar hon till ibland och kryper upp brevid mamma på soffan, eller brevid husse i sängen. Hon väntar nog på den dagen då hon blir av med den där förbannade tratten som är fastspänd runt nacken :)
*
Aldrig skulle man tro att hon för 4 kvällar sen var mycket nära att stryka med. Om inte ärret vore kvar (och plånboken BETYDLIGT tunnare) så kunde man nästan tro att allt var en ond dröm...nästan...
*
Det är stake i den flickan!
0 comments:
Post a Comment