Ikväll åkte vi ex tempore iväg till en grannsatd för jag såg i ett reklamblad att de sålde jättebilliga lyktstolpar i en stor market. Ja ni vet, såna där gammaldags, 2,30m höga, med tre lyktor där uppe.
*
Sagt och gjort, vi åkte iväg, jag körde dit och min man skulle köra tillbaka. Ditresan gick bra, jag är en BRA chaufför, bromsar i tid och kör så där passligt hårt. Ifall nån slö jävel kör framför, så surrar jag förstås förbi, med en del svordomar i släptåg, men annars går det bra, jämt och stadigt, nästan som på räls kan man väl säga :)
*
Så kom vi fram och vandrade nu på fram och tillbaka. Min man hade VÄLDIGT brått att komma iväg till fiskeavdelningen, där han vistades så länge att jag han igenom både sport-, dam- och barnklädsavdelningen. jag var en sväng och kollade vad han höll på med, men orkade inte stå där och hänga sen mera. Nå, då HAN var klar med sitt, hade en massa beten i vagnen, så var det plötsligt brått ner till nedre våningen "joko lähetään", "ollaanhan me nähty tämä jo", "ei me näitä tarvita" osv. Jag började bli smått irriterad...
*
Nå, lyktstolpspaketen fick vi uppbaxade på kärran, iväg till kassan och sen delade vi på en pizza innan vi åkte hem....
*
Nu var det ju så att HAN skulle köra hemvägen, vilket betydde att jag satt som en söndrig grammofonspelare och vevade samma visa om och om igen:
Kör saktare, bromsa, gasa inte, det är faktiskt 60 här skall du veta, nu blir det rött ljus, kör inte så nära den vita linjen, lek inte med radion, se på vägen, pust och stön och fan och hans moster :))
*
Min man FRÅGADE faktiskt om jag inte blir trött på mig själv då jag håller på så där och jag kunde ju inte göra annat än hålla med, men sa i samma veva; ja varför KÖR du inte på annat sätt då, så skulle allt vara bra?!
*
Vi såg på varandra och började gapflabba.
*
Men hem kom vi!
0 comments:
Post a Comment