Irriterande vanor

Jag har på "äldre dagar" märkt att jag har vissa vanor som jag på inga vis blir av med.

*

Jag hänger tex. alltid byket på ett visst sätt. Ifall jag begär hjälp vill jag allra helst att också de andra gör på samma vis, finns liksom inte rum för "jag-gör-på-mitt-vis, gör-du-på-ditt". Ifall de trots mina förmaningar gör som de själva vill, rättar jag till "felen" då allt är klart =/.

Egentligen bottnar det här i att jag bara i nödfall stryker byket. Då man hänger det på ett visst vis så ÄR det slätt då det torkat. Praktiskt eller hur?

*

Jag viker också byket på ett visst vis, samma visa är det även i det skedet ifall någon hjälper mig....

*

Och då det gäller att rengöra badrum, wc eller torka damm är jag rent ut sagt omöjlig.... Det skall göras ordentligt, inte bara "ditåt". Sen kan man ju alltid diskutera hur bra det sist och slutligen blir gjort, men det är inte relevant, det blir ordentligt gjort på MITT vis.

*

Jag vill gärna att också maten i kylen står på vissa hyllor, för att inte tala om hur den packas i påsarna i butiken.....

*

I det skede är vi framme vid åtminstone i vår släkt kända fras "bättre att jag gör det själv, så blir det ordentligt gjort"! Förbaskat dumt, varför kan jag inte bara låta de andra göra på SITT vis och glädja mig över att de över huvudtaget GÖR något?

*

Ibland skrattar vi som små ungar då jag går på som allra värst, alltså det är ju för jävligt!

*

Mamma, det här har jag helt säkert ärvt av dig!