Man skall vara förberedd

*

Allt möjligt hittar man på nätet.

Jag snubblade över en värktimer http://www.varktimer.se/ där man kan följa med i hur tät takt värkarna kommer och hur länge de räcker/gång.

*

Så nu började vi träna här, jag ojade och vojade mig, stönade och stånkade, gubben klämde på mellanslagstangenten då värken började och samma då värken avtog. Jag halvlåg i en stol och försökte se så medtagen ut som möjligt.

*

Efter en stund visste vi att första värken räckte 6 sek. den andra 15 sek. och de 10 sista var små och täta för då orkade inte gubisen leka längre, utan konstaterade att det var dags att åka till BB, medan han febrilt klämde på mellanslagstangenten. BB, sa jag, med såna där små pyttevärkar tar dom nog inte emot oss ska du se.....

*

Sen kan man ju fråga sig vem som hinner med detta då det kör ihop sig på riktigt, minns lösenord, web-adresser osv. Man borde väl se till att datorn är kopplad till en printer också så man får alltihopa utprintat och med till sjukhuset sen då det är dags...... men det löser sig nog :)

*

Fast behändligt program eller hur?

*