Halvvägs

*

Nu har vi då halva vägen gådd och ungefär lika långt kvar.

Vecka 20+ snurrar på med en väldig fart, fast det känns som man JUST fått veta att ett litet knyt växer inom en.

*

Jag hade redan från första början bestämt mig för att NU skall jag njuta av den här graviditeten, jag har mera livserfarenhet, mera i bagaget (läs: en del överflödskilon :), vardagen känns bra, förhållandet till mitt bättre hälft är på topp, sonen och dottern mår också bra, flere graviditeter kommer det inte osv.

*

Men nu är då liksom redan hälften flugit förbi som en plog svanar på väg ner mot sydligare länder...SCHVISSSSS.....där for dom svana...nej, veckorna och det får mig att stanna upp...

Kommer andra hälften också att försvinna i samma rasande fart?

*

Jag vill ju NJUTA, ta VARA på den här tiden, känna EFTER, MOGNA invärtes och allt det där...nu liksom står jag här men mun på skaft, så att vareviga fluga kunde flyga in i den och är bara FÖRVÅNAD, när skall jag hinna med allt DET =O ?

SÅ kan man ju inte ha det...

*

Positivt är ju att man själv småningom kommer att gå ner i slow motion ju mera bebisen växer och man blir bara mer och mer oformlig. Tja, eller skall man nu tala om oformlig, nog har man ju FORMER alltid, men de blir ju överdimensionerade och rundar till sig :)

Ja men i allafall, då man själv blir långsammare så UPPLEVER man säkert att det tar längre tid att göra saker och ting...som att ta sig upp till övre våningen, klämma in sig i bilen och ut därifrån, bära matkassarna, SVÄNGA sig i sängen osv. osv. vilket betyder att även TIDEN går långsammare eller åtminstone KÄNNS det så...kanske....

*

Hänger ni med nu? Jag ville liksom ha sagt att KANSKE den här andra hälften tar lite längre tid än den första... eller sen så inte :)

*