Frihetskänsla

Gud, vilken frihetskänsla då jag ÄNTLIGEN har släppt taget om problemen och skiter fullständigt i hur saker och ting sköts beträffande min mans söner.

Inget vevas med enkelspåret mer: 

Får eller får yngstingen inte komma, hur länge får han vara här, har han med sig vad han behöver, vems fel är det att dotran haft en tragglig väg att gå, varför hamnade hon på barnhem, hur går det för äldsta sonen, har han sommarjobb, vem ha gjort vad, vem är skyldig, vem är skenhelig madonna, en massa skitprat och sömnlösa nätter och så vidare, och så vidare.

Tidigare var jag inte redo för att ta steget fullt ut, ville tro att allt skulle ordna sig, att vi kunde rädda åtminstone den yngsta från att gå samma öde till mötes som de två äldre, men nu inser jag att det inte blir så. Enkelspåret förstör barnen, det är det inget tvivel om, men hon är deras mor och barnen är inte mina. Jag känner att jag har gjort mitt och mer behöver jag inte göra. 

Hon har förstört så mycket för oss också, men inte nu längre, nu är det slut på hennes trackaserier och det enda jag önskar är att hon en vacker dag ställs inför någon med ofantlig makt och får betala för det hon gjort och fortsättningsvis gör. Jag önskar av hela mitt hjärta rättvisan skipas då den dagen kommer!

Känns i allafall så otroligt skönt att släppa loss och äntligen börja leva mitt eget liv, här och nu, med den familj som är mig given.

Goodbye Bitch, goodbye!