Symaskinen,

där står hon på matrumsbordet och bara väntar på att få köra igång igen. Hon är nog lite himlanas bra att ha!

Tänk FÖRR då man sydde allt för hand?! Jestas, vi skulle nog vara utan både gardiner och dynöverdrag om jag borde börja påta för hand, för mina nerver skulle inte hålla för sånt över huvudtaget!

Nu då jag senast gjorde mina stolsöverdrag och med full fart fräste iväg med maskinen, så tänkte jag att det nog går SÅ bra att att sy fast öppningen också med maskin, dvs. då ryggstödskudden redan var insatt i fodralet, så man inte behöver haska tid på att göra det för hand.

Sagt och gjort, jag baxade dynan vid maskinen och körde, efter en liten fight med kudden om den skulle dit eller inte, igång med rappa tag...men kom inte långt, så var det tvärstopp! Jag fick inte ner nålen, inte heller upp och inte hjälpte det fast jag klippte av tråden som trasslat ihop sig under trampdynan.

Fick syn på övre tråden som hoppat av så den fassnat på fel ställe och därför stoppat upp alltihopa, sablar också du din jävel, att du nu inte kunde hållas på plats!

Satt och såg en stund på eländet, på dynan som hängde fast i maskinen och på maskinen som envist vägrade släppa taget. Men så bestämde jag mig envist att jag INTE tänker vara den som går som förlorare ur denna strid (vart skulle jag ens ha tryckt en stor dyna tillsammans med symaskinen?) och tog i med varsamma hårdhanskar...och till slut så gav hon efter.

Leende meddelade jag henne att jag inte är att leka med....men såg i ögonvrån hur hon triumferande småflinade då jag en stund senare högröd kämpade med nål och tråd för att få öppningen fastsydd....för hand då!