Jag hade glömt bort vad det betyder att ha en setter i huset, alltså inte en vuxen hund, men en valp, full av liv, otroligt klumpig, envis, temperamentsfull, men också kärleksfull och alltid redo för nya äventyr.
*
Vår Viivi hon var så liten och rädd då hon kom till oss för about en vecka sen, men det ser man inga spår av längre. Hon har full fart, må så vara vinglig och rätt långsam, men ändå målmedveten. Hon hittar på de mest oförutsägbara upptågen, sådana varken vår unga tax-herre eller de andra kommit på (tack och lov).
*
Här om dagen lagade jag mat i köket då jag plötsligt i ögonvrån såg hur en av kärlhandukarna var på väg ut i tamburen. De hänger vanligtvis på en ställning i en ändan av köksön, där ha de alltid fått vara ifred....tills nu då.... då en av dem som sagt med god fart var på väg ut från köket. Jag gick snabbt efter för att rädda handuken innan dess tid var förbi, men det har inte hindrat vår fröken från att upprepa proceduren.
*
En annan gång hade hon dragit iväg med en hel blomkruka från punkt A till punkt B, ja för bladen hängde ju nere på hennes nivå, passliga att ta tag i och forsla dit man vill. Oturligt nog hörde mamma vad som var på gång och stoppade upptåget.
*
OCH så har vi ju mammas kokböcker som finns i en stor korg på köksgolvet under köksön... DOM kan man absolut inte låta bli att gnaga lite på, smakar gott, är behändliga för både tandkött och tänder...och så ÄR det ju bara för härligt att hitta på en massa fuffens....
*
Ja, som sagt, man minns inte längre hur det är att ha en ung temperamentfull dam i hushållet.....varje dag blir man ändå härefter påmind om hur saker och ting kan skötas...på SETTERVIS...
*
Återkommer!
0 comments:
Post a Comment