Min man, han kan

Jag är duktig på att dela ut order. Fast på äldre dar ha jag FÖRSÖKT dela ut dem genom att saaaaamarbeta, visa intresse och frååååååga:

- borde vi göra så här

eller

- HUR kunde man göra det här

eller

 - hur tycker DU vi skall göra (pust och STÖN)

ELLER

 - säg du, JAG lyssnar (jävligt trött på att fråga redan eftersom jag VET hur det skall göras)
*

.............så idag då min man var på väg till strandvägen för att fälla björkar "föreslog" jag att han skulle fälla en tall som såg SÅ medtagen ut här på gränsen till vår gård.

*

Det var inte frågan om en LITEN tall minsann, utan en som stog stolt about 20meter upp i luften. Han har säkert levt ett rätt långt liv, men nu var alla barren torra utom kronan högst upp. Så bort med honom, innan han faller omkull.

*

Sagt och gjort, efter vår korta diskussion ställde min man igång med kalaset. Fast det var lättare sagt än gjort. Tallen stod tätt inpå en av våra största granar (dom har nog haft trekant på G i många år, eftersom en stolt björk också anslutit sig till gänget) och då min bättre hälft redat kapat av tallfoten,kanade tallen iväg och lutade sig bara lojt mot granen, med en påföljd att hon inneslöt honom i sina barriga armar.

*

Björken, han stod förnärmad brevid och kunde inget göra, han ville nog bara bli av med härligheten, ÄNTLIGEN skulle granen vara HANS, BARA hans!

*

Nå, men för att inte gå desto mera in på deras samlevnad så kan jag konstatera att så här höll det på i många timmar, min bättre hälft sågade fler och fler hack i stammen, myggorna antastade honom, jag igen var orolig för att han skulle bli under då tallen till slut skulle ge med sig, stressade också upp mig för hur stor del av växtligheten på vår tomt skulle ödeläggas, vilka cyklar skulle gå sitt öde till mötes...osv. osv.

*

Men till slut hördes det ett DA-DUNKK ända in i huset och så låg han där, arma träd. Fast han föll så vackert BREVID vår ruttna lekstuga, som jag i mitt stilla sinne önskade skulle ha strykt med. Men gjort var gjort. Nu är det "bara" att såga och klyva så har vi ved i vinter.

*

Min man, han kan faktiskt, han är rätt så skicklig minsann!

*

*