Kärlek

Det där med kärlek, det är nåt man saknar om man inte känner det och ofta tar förgivet ifall man lever ihop och har det någolunda bra. Jag har funderat på det här en del...
*
Nu då vi kunnat skuffa undan ungarnas problem och fått mera tid för oss själva så har vi även häpnats över att vi faktiskt, oberoende av upp och nedgångar, hit och dit svängar vart tillsammans mer eller mindre i 6 år. Tänk så snabbt tiden går.
*
Men ännu mera häpnadsväckande är att man mer än någonsin är lycklig över att ha funnit den andra, ja men på INTERNET......
*
Varenda kväll somnar jag med huvudet mot hans bröst, varenda morgon är det härligt att vakna då hans finns vid min sida. Inte fastklistrade vid varandra, men brevid varandra.
*
Vi har en massa att prata om, vi har samma humor, man vet direkt ifall det är nåt som den andra grubblar över..och vi strider egentligen aldrig, i allafall mycket sällan.
*
Han säger jämt och ständigt hur mycket han älskar mig och hur stolt han är över mig, precis samma känner och säger jag.
*
Inte en dag går det utan att vi skickar slick-och slafs-mess eller mail, ja vadå, varför inte?
*
Och för att ni inte skall tro att vi är två 70-åringar som sitter i varsin gungstol hand i hand, så kan jag även nämna att hjärtat slår dubbelt så fort varje gång jag ser honom och en del "hum-hum" förekommer också ;-D
*
Det är VÅÅÅÅÅÅR gott folk!

Ps. En annan gång skall vi återkomma till baksidan av det hela, visst, en baksida MÅSTE det finnas, annars är det ingen balans i tillvaron!
*
Men nu är det rosenrött för hela slanten! TJOHHOO!