Julfirandet

Det där med att fira jul.....

Man KAN ju bara inte fira jul utan barn, stort och pråligt, en massa människor som pratar i mun på varandra, skålar och skrattar, utan julgubbe, massa paket och väldigt massa paketpapper, en helg då man samlas med sina nära och kära? Eller kan man?

Traditioner, traditioner och ännu flera traditioner....dem fäster man sig vid och visst vill man ta vara på dem, minnas goda minnen och framför allt föra tarditionerna vidare. Det känns väldigt bra att jag har så många härliga minnen från både barndoms- och vuxenjular, men nu fick jag känna på en lite annorlunda jul...och det fick både mig och min man att tänka efter.....

Först kändes det väldigt konstigt, det där med att fira julen på "tumanhand".
Vi stod väl lite handfallna, skall vi bada bastu, skall vi klä oss i fina kläder, äta ur bästa servisen, hur högtidligt skall vi genomföra julklappsöppnande, ja hur ska kvällen se ut?

Egentligen så klarnade hela "problematiken" då vi på julaftons eftermiddagen gick ner med hundarna till stranden så de fick springa värsta ivern av sig. Marken var täckt av snö och och det virvlade ner mera flingor längs färden. Det var tyst och stilla, förutom flodens mörka vatten som brusade förbi med väldig fart.... Vi mindes sommarens solskensdagar, braskvällar och galna fiske-episoder, vid vårt favoritställe såg vi våra egenhändigt gjorda"makkaratikut", precis som om de väntar på att vi skall dyka upp i nästa sommar igen.

Då vi gick hem kunde vi inte annat än konstatera hur lyckliga vi egentligen är, att vi får fira julhelgen TILLSAMMANS, vi TVÅ, då det finns så många människor som sitter ensamma, ingen som minns dem och inga de kan minnas. Det fick oss att tänka efter, man skall kanske inte alltid fika efter så mycket, utan vara glad över att det finns människor som bryr sig om en och som man själv bryr sig om. Kanske en gammal, välbevarad, härligt älskad tradition kan formas så att man tar vara på den på bästa sätt, FAST utgångsläget inte just nu är så som det vart tidigare?

Vi vandrade hem, tände eld i kakelugnen, klädde oss i lite bättre kläder, dukade fram lite finare kärl och tog fram en lite enklare version av julmat. Så gick vi ut i den allt mörkare kvällen, tände ett ljus för var och en som inte finns här bland oss mera, men som vi minns med glädje och saknad: mommo, moffa, Seppo och pappa. Att snyfta där, kändes helt ok, det var ju bara vi två.
Sen åt vi julmat, drack vin, pratade och lyssnade på brasans sprakande. Vi öppnade paketen i lugn och ro, ett efter ett och njöt av stillheten. Det bara blev "rätt" utan att göra nå större nummer av saker och ting.

För att inte göra detta alltför melankoliskt (i allafall för er läsare) så vill jag berätta att efter detta körde vi igång med GuitarHero, det blev kaksintaistelu på gitarrer. Oj, vad roligt OCH svettigt vi hade det.
Till slut såg vi på inhemska storfilmen "Joulutarina" innan det var dags att krypa i säng. Det betyder ju kanske ändå inte att julfirandet slutade direkt i allafall ;-P

Julen VAR annorlunda än tidigare, men vi fick ändå göra allt detta TILLSAMMANS och jag måste medge att det betyder väldigt mycket. Annorlunda behöver definitivt inte betyda sämre! Så God Fortsättning på Julen, här blir det småningom full rulle då det ena barnet efter det andra droppar in längs med helgen!